Om Språkrådet och ”tjejsamla”

Vad vore livet utan ord? Tja, inte vet jag, det går ju inte att föreställa sig, men att var och en bör förhålla sig till dem, det måste vi förstå.
”Words are wind”, säger karaktärerna i George R. R. Martins episka fantasyserie, A Song of Ice and Fire. Ord betyder ingenting, med andra ord(!).
Nja. Nu är ord mer än så. De är en del av livet, de påverkar, de skapar, de förgör, de hjälper, de stjälper. De är.

Om vi dessutom kommer överens om att ord är makt, så har Språkrådet stor makt. Visst, det är inte rådets fel vilka ord som blir populära eller växer fram ur den språkliga evolutionen. Språkrådet behöver inte be om ursäkt ifall ett nedvärderande ord vinner mark eller för att ord faller bort från såväl folkmedvetandet som Svenska Akademiens ordlista – men! Språkrådets representanter väljer vilka ord de lyfter fram som nysvenska ord. De vet att dessa ord hamnar i mediernas rampljus. I detta har rådet ett avgörande ansvar.

Det är högst olyckligt när en liten grupp förståsigpåare – experter – väljer att lyfta fram vissa ord, ord som kan uppfattas som nedvärderande och utpekande för en viss grupp. ”Fan vad du är känslig då!” tycker kanske någon. Denna någon missar då poängen, nämligen att det är den utpekade gruppen/individen som själv bestämmer vad den anser är känsligt/stötande, inte nödvändigtvis den som lyfter fram eller brukar ordet/orden från början.

Språkrådet, som varje år kommer ut med en lista över nysvenska ord, sådana som dykt upp och/eller etablerat sig särskilt starkt under året. Nyordslistan anno 2011 finns här. Ett ord är ”jasminrevolution”, en benämning på den fredliga revolution som ägde rum i Tunisien 2010-2011. Ett annat är ”padda”, ett i mitt tycke urfult ord använt som smeknamn på diverse surfplattor. Ett tredje är ”tjejsamla”.

Vad betyder det?
Min gissning gick mot bättre vetande åt det nedvärderande hållet, att det skulle röra sig om mäns samlande av ligg, alternativt ett slags haremsbygge. Att ha en stor tjejsamling skulle då betyda att en man har legat med många kvinnor. Det var en helt felaktig gissning, men icke desto mindre faller ordet innanför den pejorativa gränsen. Tjejsamla betyder nämligen att: ”ägna sig åt samlande, men inte så intensivt utan bara så att man nöjer sig med några stycken av det man samlar på.”

Språkrådet bestämmer sig alltså för att det är en biologisk skillnad på kvinnors, nej, tjejers samlande jämfört med killars. Generaliserande och svepande, ja. Såväl rikstäckande medier som bloggare (oftast skrivna av tjejer, vad jag har kunnat se) har reagerat starkt på ordet. I en Svenska Dagbladet-artikel (skriven av en kvinna, Jessica Balksjö) får Språkrådets nyordsansvariga, Birgitta Lindgren, bokstavligen frågor om ordvalet, och om det specifika ordet ”tjejsamla” tycker hon bland annat att: ” Även om det kanske inte är representativt för alla tjejer så är det intressant att den här typen av ord bildas.”

Känns det inte lite omodernt att slå fast att personens kön påverkar beteendet på det här sättet?
– Det är ändå så att det finns vissa skillnader som folk har noterat. Det kan man inte dölja när man väljer ut nya ord. Tidigare har vi haft med ordet tjejkött. Det är ljust kött som kalkon och kyckling och anses typiskt att vissa tjejer föredrar att äta det. Det är också en iakttagelse och inte något nedvärderande.
(Frågan och svaret är direktciterat från Svenska Dagbladets nätupplaga, 2011-12-29)

Det är intressant att notera hur den nyordsansvariga själv säger ”vissa tjejer” … När jag pluggade antropologi vid Göteborgs universitet lärde jag mig tidigt att det är just det sättet att tänka som är och leder till stereotypisering. Den enskilde eller det lilla fåtalets utvalda egenskaper tas för norm för en hel grupp.

Språkrådet har på sin hemsida lagt ut ett försvar på den kritik det fått för att ha valt ut ”tjejsamla”. Det finns att läsa här, och det är upp till var och en att själv bedöma huruvida det verkligen finns ett svar på varför rådet valde ut ordet från första början eller ej. Här är ett kort utdrag ur rådets ”försvarstal”:

”Motsatsen till tjejsamla är inte killsamla (även om det dykt upp som förslag i debatten nu) utan bara samla. På samma sätt förhåller det sig med tjejkast (om ett kast där man kastar bollen underifrån). Normalt heter motsatsen bara kast. Annars finns ju neutrala parord som tjejkläder och killkläder, tjejkompis och killkompis. Det är väl just detta som diskussionen om tjejsamla gäller: språket avslöjar att vi ofta ser olika på män och kvinnor, och det belyser ordet tjejsamla. Men att därför helt utesluta nybildade ord med förledet tjej-, eller kill-, vore inte rimligt.”

Återigen, det är inte Språkrådets ansvar att bestämma vad vi i Sverige ska säga, hur vi ska säga det eller vilka ord vi väljer att ta i våra munnar – men i citatet ovan kan vi själva läsa att rådet tycker att tjejer är/gör på ett visst sätt, medan normen – det vanliga, normala (vad det nu är?) – alltså inte är ”killsamla”, för det behövs ju inte. Killen är normen, ergo räcker ”samla” för honom. Tjejen får anpassa sig till killen/normen. Låter det bekant? Man behöver inte vara Marie Curie eller Einsteins fru (Mileva Marić) för att begripa det ojämlika här.

Varifrån kommer då det här ordet, vilka människomassor har under året använt ordet ”tjejsamla” i så hög utsträckning att det platsar i Språkrådets lista? Från vetenskapen? Är det bevisat att män är från Mars och kvinnor från Venus? Gör vetenskapens mångåriga forskning biologisk, genetisk och evolutionär skillnad på könsuppdelat samlande? Har tusentals kvinnors samlarvanor ställts mot tusentals mäns?
Svaret blir pinsamt, det är blott en person som använt ordet i en krönika. I denna påstår krönikören sig veta skillnaden mellan mäns och kvinnors samlarvanor, fråga mig inte hur, för det står inte.
Krönikörens eget svar på vad ”tjejsamla” är följande:
Först: vad är ”tjejsamla”?
– ”Tjejsamla” är ett ord jag använde en gång inom citationstecken för att visa på att tjejer oftast har en sundare och mindre extrem inställning till samlande än män/pojkar, som fullständigt kan gå bananas i sin samlariver.
(Ur artikel på helagotland.se, skriven av Åsa Wallin, 2012-01-02)

Som sagt, jag vet inte var han får sina belägg ifrån, men oftast är krönikor tänkta att vara mer underhållande än sanningsenliga. Man bör ha det i åtanke.

Tur då att det finns sådana som vågar säga ifrån, exempelvis: Glory Box (d.v.s. Sara Bergmark Elfgren*), som manar till ett upprop mot Språkrådet, samt har en fortsatt diskussion i ämnet här; Breathless; och Nene Ormes.
Frågan är dock om Språkrådet vågar uppmärksamma Nene Ormes ord ”språkrådsvrede” i 2012 års lista? Fast i Språkrådets värld borde det väl i så fall ha hetat tjejspråkrådsvrede, för det vet ju alla nyordsexperter att tjejer som grupp är lite mer språkrådsvredgade än killar, som i vanlig normativ ordning kan använda språkrådsvrede utan könsprefix.

*) Japp, det är samma Sara Bergmark Elfgren som skrivit den populära Cirkeln tillsammans med Mats Strandberg.

Annonser

Författare: Stefan

Författare, journalist och antropolog, intresserad av berättelsen, berättandet och det skrivna ordet. Läser, tänker och skriver en hel del.

4 thoughts on “Om Språkrådet och ”tjejsamla””

  1. Den bittert luttrade tjejen säger: De kommer att säga språkrådshysteri och hävda att det bara drabbar kvinnor/tjejer för det har ”folk” ”noterat” och det räcker uppenbarligen som vetenskaplig grund nuförtiden.

    Fint inlägg, skönt att höra att fler tycker det är vansinne. Jag tittade på nyordslistorna från tidigare år och måste säga att det är för mig ett under att Språkrådet har fått hålla på såhär. Jösses amalia vad de är bakåtsträvande, banaliserande och med jämna mellanrum rasistiska. För som du säger – de väljer vilka ord de framhäver och det är inte på några grunder som vi andra kan förstå oss på. Uppenbarligen: ett tillfälle, i en krönika, i november. Det räckte visst.

    1. Ja, det är lätt att bli luttrad, Nene, det är det.

      Det här är ren spekulation från min sida, men jag kan tänka mig att de som sitter i Språkrådet har en akademisk bakgrund snarare än en ”ute i verkligheten”, så att skriva.
      Och av egen erfarenhet kan jag utan större tvekan framkasta att den akademiska världen är en av de mer åsikts- och värdekonservativa som finns.

    2. Men det förfärande i så fall är att ‘akademisk’ inte betyder ‘vetenskaplig, granskande, ifrågasättande eller insatt’ utan ‘trångsynt, bakåtsträvande, aningslös och misogyn’. Jag hade förväntat mig mer, men det är uppenbarligen mitt problem.

  2. Den akademiska världen är märklig på det viset, för den betyder allt det där – vetenskaplig, granskande, ifrågasättande och insatt – men bara på vissa villkor, nämligen den akademiska världens egna.
    Jag tror att Språkrådets folk skulle må bra av att gå en eller annan genuskurs (fast de hålls i och för sig på högskolor och universitet) eller möjligen få sig en tillrättavisning av … tja, vem som helst utanför Språkrådet, vad det verkar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s