Ett par slutändringar kvar

Japp!

Så är det.
Imorgon eftermiddag eller kväll är Fred så gyllene-manuset klart. Då har jag gjort det jag kan.
Och med manus, appendix, karta, omslag (fram- och baksida) och baksidestext redo närmar sig allting ett fixerat publiceringsdatum. Nej, det finns inget exaktare än ”hösten 2012” ännu, men jag återkommer givetvis så fort jag vet.
Men ändå. Inom några månader kommer jag att hålla en fysisk bok i handen, och känna stolthet över vad jag ensam – och andra när ensamarbetet övergår i lagarbete – har åstadkommit. Fast, som sagt, helt ensam blir man ju aldrig. Utan vadhelst för bakgrund jag nu har, utan mina studier, mitt arbete, mina erfarenheter, resor, vänner och släktingar, idéer, möten med andra kulturer och andra människor, utan alla lästa fack- och skönlitterära alster och beskådade filmer/dokumentärer/musikvideor med mera med mera, så hade första delen (och andra) i En saga om sorg aldrig blivit till. Förstås.

Sedan, när boken väl är tryckt och det inte går att ändra i den, hittar jag säkerligen saker jag skulle vilja ha gjort annorlunda – om jag börjat skriva boken idag. Men en sådan tanke blir ologisk och omöjlig redan i sin linda, för hade jag påbörjat en fantasyserie med titeln En saga om sorg idag, så skulle den troligen inte handlat om det som den gör. Måhända var jag en något annorlunda människa i oktober 2006, när allting började på något sätt, än jag är idag.
Men stolthet över att ha vågat blir klar – det har jag. Med all rätta, tycker jag. Så jag hoppas att ni, vilka ni än är, kommer att känna att det var mödan/nöjet/glädjen/verklighetsflykten värt att ge sig i kast med Fred så gyllene.