Kvinnor som karaktärer

Eller karaktärer som råkar vara kvinnor, kanske.

Tansy Rayner Roberts tar i ett inlägg på sin blogg* upp hur kvinnor behandlas – eller inte behandlas alls – i vår verkliga, nedtecknade historia. Helt enkelt för att den till stor del är skriven av män – för män. Och helt enkelt för att män i mångt och mycket inte känt till kvinnors delaktighet i historien på grund av att vadhelst som hänt i ”kvinnans domän” (i de fall när mäns och kvinnors specifika liv, traditioner, vardagssysslor eller samhällssystem faktiskt höll dem åtskilda) varit okänt för dem, och därmed att betrakta som oviktigt/oväsentligt.

Hon skriver också i sitt belysande inlägg att det inte bör vara självklart att efterapa vår verkliga historia och föra in den rakt av i en påhittad fantasyvärld. För att problematisera, eller skapa utmärkt dramatik/spänning, bör författaren peta in kvinnor även i den mest patriarkala av världar, bara för att se varthän det tar berättelsen. Hon tar upp exempel där kvinnor får/ges plats i förment manliga domäner, som krig:

Terry Pratchett’s Monstrous Regiment has a lot to say about the different kinds of women you might find on a battlefield, and the many different reasons why they might be there despite restrictive social mores.

Ett annat exempel jag vill peta in är C S Friedmans The Magister Trilogy (jag är bara på första delen än), där författarens magisystem säger att de allra mäktigaste besvärjarna (de så kallades Magisters) enbart kan vara män – kvinnor anses inte hålla måttet riktigt; men vad händer då när en kvinna de facto erhåller samma potential som en man? Hur tas hon emot? Vad gör hon av sitt liv när hon får samma möjligheter som magikunniga män? Ja, sådana frågor tas upp i en mycket spännande berättelse.

Det finns givetvis långt fler exempel på när kvinnor får en stor plats i fantasyberättelser, och då inte enkom för att de är kvinnor utan för att de är personer – som vilka andra män som helst. De har förtjänster och svagheter som alla andra.

På det viset har jag skapat mina karaktärer, i min värld Angoria.

Visst, min handling är förlagd till en medeltidsinspirerad, patriarkal miljö, och i många fall är alltså kvinnor underordnade män enbart på grund av genitaliernas beskaffenhet. Men, vilket är viktigt att poängtera, det är inte högmedeltiden jag skildrar, utan en egen berättelse. Därför finns det utrymme för kvinnor att avancera till höga poster i samhället, även om de som varande just kvinnor i just den här världen antagligen känner att de måste arbeta dubbelt så hårt eller hårdare för att nå lika långt som män i motsvarande position. Inte alltid, men ofta nog. Ibland når emellertid kvinnor långt tack vare sin kompetens och yrkesmässiga meriter; jag vill påstå att Uinara Baid, Semariens riksinformatör, nått sin post genom egna meriter och skicklighet. På samma sätt tillåts en häxorden åtnjuta ett förvisso falnande anseende, men ha en extremt viktig uppgift; Pärlemorsystrarnas orden på ön Valx har till uppgift att hålla hondrakarna i Döda staden fångna samt lösa gåtan om hur de ska stänga porten till undervärlden för evigt. Den orden leds av moder superian Célenne Teraphen, en av mina perspektivkaraktärer (en POV-karaktär, med andra ord). Nånstans har jag också ett rent matriarkat (var säger jag inte, ni får väl läsa själva!), svagt inspirerat av en kinesisk folkgrupp som kallar sig moso (eller mosuo, stavningen tenderar att variera), vars samhällssystem är utomordentligt fascinerande.

Faktum är att jag har fler POV-karaktärer som är kvinnor än män – så här långt, bör tilläggas. Serien är ju inte färdigskriven än. Jag tror, och hoppas, att samtliga karaktärer som sagt är personer i första hand, med personligheter som rymmer styrkor och svagheter, egenheter och komplexitet. Det är åtminstone en strävan att nå dithän. Jag kan med ett visst mått av självförtroende hävda att karaktärerna i varje fall inte är könsstereotypa; de är sina egna individer oavsett kön.
Sedan, huruvida jag lyckas gestalta detta på ett för läsaren tillfredsställande sätt eller ej får var och en som läser serien En saga om sorg avgöra. Förhoppningsvis har jag skapat så pass goda förutsättningar för läsare att de själva får bestämma hur de känner inför varje karaktär, utan att trycka ner alltför många omdömen och värderingar i halsen på dem. Alla värderingar och åsikter som framkastas under berättelsens gång är ju sprungna ur andra karaktärers sinnen, jag som skriver ”råkar” bara förmedla det de säger eller tänker.

I vanlig ordning är det givetvis upp till läsaren att bedöma berättelsen själv, utifrån egna kunskaper och (livs)erfarenheter och bevekelsegrunder.

*) Någon annan som skriver
om ”realism, sexism och fantasy” är
Anna på bloggen In Another Library.

Annonser

Författare: Stefan

Författare, journalist och antropolog, intresserad av berättelsen, berättandet och det skrivna ordet. Läser, tänker och skriver en hel del.

2 thoughts on “Kvinnor som karaktärer”

    1. Jag hittade henne av en slump, som så ofta när man är ute på nätet.
      Men helt rätt, Nene, hon är klipsk och skriver rakt på sak. Det gillar jag.
      Bra tips om Galactic Suburbia också. Tackar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s