Varghämnd

För ganska precis 25 månader sedan skrev jag klart den här sonetten. Jag blev rätt nöjd.
Nu funderar jag som bäst på hur, och var, jag ska peta in den i En saga om sorg-serien? Ätten Rhyger är ju en vargaätt, så det kanske blir i ett sammanhang där, säg, sir Renlon figurerar. Eller orerar, han håller ju inte alltid tyst, den karlen!
Nå, här är de fjorton raderna, uppdelade i fyra strofer, i form av …

VARGHÄMND*

Lyss! Vargens tjut i månens sken.
Jagat väsen sedan urtidens minne.
Rädsla och hat uti var mans sinne.
Känn! Käft och klo riva kött och ben.

Se! Fällans sax knipa päls och tass.
Äntligen fri från avgrundens best.
Kung som bard leva upp till allmän fest.
Smaka! För gommen vargobefläckad fårfiolsparnass.

I mättnad festen ebbar ut i onykter natt.
Ovaksamma gäster stupar i fjäderbädd.
Hög som låg sover i tankens värld.

Trippande tassar, som från smygande katt.
Vargflock på jakt, till hämnare klädd.
Månen blinkar åt mänskans hädanfärd.

*) Varghämnd finns även publicerad i fantastikcommunityt Catahya, nämligen här.

Annonser

Författare: Stefan

Författare, journalist och antropolog, intresserad av berättelsen, berättandet och det skrivna ordet. Läser, tänker och skriver en hel del.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s