Erik Granströms Bladverk blev Vredesverk

På Erik Granströms blogg, Tankar från Trakorien, kan hen läsa underbara nyheter. Del tre i Krönikan om den femte konfluxen blev färdigskriven den 11 maj. Därmed inte sagt att boken är helt och hållet färdig. Kvar återstår det gamla vanliga för en författare: redigering, förlagets kommentarer, testläsning och korrektur. Men ändå!
I min fjolårsintervju med Erik Granström nämnde han att han trodde/hoppades att den tredje delen skulle bli klar för utgivning inom tre år, ungefär. 2012 + 3 = 2015, således.
Av Granströms eget citat från den 11 maj kan vi dra andra, mycket trevliga slutsatser:

”Där satte jag punkt i det allra sista avsnittet av tredje boken i krönikan om den femte konfluxen! Den här gången har jag inga tilltänkta avsnitt kvar att skriva utan nu vidtar redigering och annat kringarbete, inte minst spikande av titel. Mot slutet av sommaren tänkte jag skicka texten för testläsning och korrande innan förlaget får den mot slutet av året för publicering våren 2014.”

En utgivning av del tre som sker tidigare än beräknat, alltså. Låter underbart på alla sätt, förutsatt att den bli bra.
En annan intressant sak är bokens titel, som ändrats under resans gång. Arbetsnamnet, vilket Granström hela tiden betonat att det varit, var under i princip hela skrivprocessen, och längre än så, Bladverk. Del fyras arbetsnamn var Jordblod.
Dessa båda namn har ändrats och fått sina spikade titlar. Del tre bär namnet Vredesverk och del fyra, den sista delen i sviten, får namnet Vanderland. De här namnen ska, enligt Granströms blogginlägg, ha tillkommit efter visst samråd med ”dottern Maja och redaktören Ola Wallin på Ersatz” (vars imprint Coltso ger ut Granströms böcker numera).

En intressant aspekt av hans titlar är symmetrin, något Erik Granström själv påpekar:
Svavelvinter
Slaktare små
Vredesverk
Vanderland

”Det är idel udda boktitlar med viss symmetri – något som har täckning i berättelsen liksom det faktum att det blir fyra böcker”, som han skriver på bloggen.
I detta tänker vi tydligen rätt så lika, han och jag, för även jag har en medveten symmetri i titlarna (som dessutom har koppling till färg, omslag och, förstås, respektive dels handling, bokstavligt, symboliskt eller metaforiskt):
Fred så gyllene
Flammor av vrede
Röd grynings ankomst (arbetsnamn)
Resor på blod (arbetsnamn)
Välsignade i vitt (arbetsnamn)
Vinter för profetior (arbetsnamn)
etcetera …

Ja, ni fattar den generella poängen.
Titlar är svåra att få till, det kan jag försäkra er, till och med svårare än en vanlig tidningsrubrik (som är glömd dagen efter, såvida den inte är felaktig eller felstavad!). Det krävs eftertanke och en viss snärtighet.
Det finns ett antal boktitlar inom fantasyn som är godkända eller bättre, tycker jag. Kay Kenyons Bright of the Sky är en snygg titel på en science fiction-roman (del ett av fyra i serien The Entire and the Rose). Best Served Cold (Joe Abercrombie) är en annan skön titel, inte minst om man känner till hans sätt att skriva, för då går det att ana sig till lite vad berättelsen går ut på. Fevre Dream, George R. R. Martin, är en snärtig titel, tycker jag, likaså Svavelvinter av ovan nämnde Erik Granström.
Sedan måste jag erkänna att jag är skitnöjd med min egen Fred så gyllene, fast det kanske är förmätet av mig att tycka …

Annonser

Författare: Stefan

Författare, journalist och antropolog, intresserad av berättelsen, berättandet och det skrivna ordet. Läser, tänker och skriver en hel del.

3 thoughts on “Erik Granströms Bladverk blev Vredesverk”

    1. Kul att höra Nike. Jag tyckte själv att den titeln var klockren när jag kom på den men har förstått att alla inte är lika förtjusta. Som Stefan säger är det svårt att bestämma titlar. Jag har värjt mig mot fenomenet att hitta på titlar som låter bra men som inte har med berättelsen att göra och vill gärna att läsaren ska vara lite mystifierad innan men förstå vad titeln innebär efter läsningen. Detta gäller i allra högsta grad ”Vanderland” som också har klangen av något som tonar bort i dimman vilket jag gillar för den sista delen. Lite samma känsla som detta stycke: http://open.spotify.com/track/6wO9OBfMj0PuB3Jb1KiwWF

  1. Nike: Håller med. Vanderland är definitivt vackert.
    Erik: Även din beskrivning av titeln är vacker. Som har ”klangen av något som tonar bort i dimman …” Poetiskt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s