En sång ur Röda dagars hämnd

”Dessa snötäckta vägar,
föra mig till mitt mål.
Mitt hem är mina sånger,
istället för soldatens stål.
En dag du ånyo reser till,
din däld och gårdens kiv.
Där du slippa branden,
och förverka ditt liv.

Inom Grindvaktens väggar,
stridens vila ändas i eld.
Jag har skådat en natt fly,
kräva guldfalkars gäld.
Trots smälta klingor och kött.
När nöden var som störst,
du stod stark i stormen.
Och frälste fru Meighen först.

En värld försvann i rök.
Gudars bistra teater.
En värld för alltid splittrad.
Levande och döda kamrater.

Soliga tiders farväl,
utan mod, utan hjälte.
Dagen förlorade sin själ.
Liv blev aska, svärden smälte.
I spillrors skepnad texten tog form.
Varje ord i sot bar samma svar.
Vi alla väntade på under,
när ingen vapenbroder fanns kvar.”

Cyrelle av Carnosth, trubadur och upphovsman till sången Bröder i aska.

Annonser

Författare: Stefan

Författare, journalist och antropolog, intresserad av berättelsen, berättandet och det skrivna ordet. Läser, tänker och skriver en hel del.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s