Terence. David. John. Är inte mer. 1948-2015 och dryga 70 böcker fick räcka. Sjukdomen knäckte honom och Döden sa, via författarens eget Twitterflöde, åt honom att de var tvungna att gå tillsammans, till slut. Nyheten igår var väntad, utan att vara mindre dyster för det.
Terry Pratchetts namn dök för min del upp i rollspelssammanhang, när gänget och jag spelade Drakar och Demoner, Stjärnornas Krig, Sagan om ringen och Mutant. Skivvärlden blev då något abstrakt ända tills jag läste en snutt ur någon av hans många, många böcker tillägnade detta universum. Ja, jag minns till denna dag inte vilken. Med tiden blev han sir Terry, adlad för sina litterära insatser. Vid det laget hade jag sett en tecknad Skivvärldsfilm med Döden närvarande och läst några böcker.
När jag blev varse att han fått sin sjukdom – vars dödlighet han själv påtalade i diverse intervjuer – och började samla in pengar till forskning för att lösa Alzheimers sjukliga gåta, imponerades jag inte bara av den uppenbara styrka han besatt, utan också förmågan att hålla humör och kvickheter uppe och närvarande. En styrka i sig.
Mina tankar går till hans familj – och katt.
Må Döden ge dig den ro Alzheimers aldrig gav dig, sir Terry.
Verkligen Stefan 