Nytt år, nya möjligheter – yeah, right!

Ett nytt år för med sig nya möjligheter. Sägs det.

Den som levt så ohyggligt länge som jag anar skepsisen bakom detta påstående.

Förhoppningen är emellertid att det ska stämma överens med verkligheten.

Min utmattningsdepression får måhända styra en smula, eller helt och fullt, men ifall jag lyckas ta över mitt jags roder har jag vissa saker jag vill få till under Hens år 2016.

Som de listdiggande nördar vi alla är (väl?), presenterar jag mina mål, som måhända får förbli drömmar, och mina drömmar som måhända får förbli ouppfyllda:

  • Vad sägs om att få till den där tredje delen i En saga om sorg-serien, va?! Ja, utöver att må bättre är ”Röda dagars hämnd”-manuset alltjämt en viktig prioritering. Så som 2015 såg ut kunde jag inte skriva särskilt sammanhängande eller särskilt mycket på berättelsen. Däremot har jag antecknat en hel del och funderat ännu mer, så jag både tror och hoppas att den nya manusversionen inte bara ska färdigställas utan också bli så mycket bättre än den nuvarande versionen. För, ja, det finns en version, som nu ska skrivas om. Av mig. Den största utmaningen inför en ny, förbättrad version är att bibehålla kronologin från den befintliga versionen för den var exakt på dagen när (ett kapitel är på förmiddagen, medan ett annat börjar på eftermiddagen, typ). Och det händer förstås en hel del som måste med till den förbättrade varianten; ledtrådar ska placeras rätt, profetior ska bli som jag vill ha dem och Jeunaran måste få mat vill lämpliga tillfällen. (Just det sistnämnda är ytterst viktigt, annars blir min favoritljusalf hungrig, om hon får ha en åsikt i ämnet.)
  • Läsa (ut) en bok eller fem. Fjolåret innebar få lästa böcker, trots aldrig så många timmar till övers. Orkade inte. Kunde inte koncentrera mig länge nog att fixera orden, än mindre ta in längre texter, under större delen av 2015. Några strödagar här och där utgjorde sällsynta undantag, men de hjälpte mig att läsa ut några alster. Som: ”Maresi” av Maria Turtschaninoff, ”The World of Ice and Fire” av George R. R. Martin, Elio M. García jr och Linda Antonsson, ”Belägringen” av David Gemmell, ”Reaper’s Gale” av Steven Erikson, ”Serahema Saporium 1:1 – De rotlösa” av Marcus Olausson och ”Ombria in Shadow” av Patricia A. McKillip. Lyssnade även på några böcker, vilket generellt sett har varit enklare än att läsa. Till exempel: ”Silmarillion” av J. R. R. Tolkien, “When True Night Falls” av C. S. Friedman, “The Dragon Reborn” och “The Shadow Rising” av Robert Jordan, “Asken Yggdrasil – En gammal gudomlig historia” av Alf Henrikson samt ”Storm Front” av Jim Butcher. Just nu ägnar jag ibland uppmärksamhet åt ”The Wheel of Time Companion: The People, Places and History of the Bestselling Series” av Robert Jordan, Harriet McDougal, Alan Romanczuk och Maria Simons, men den är ett uppslagsverk och är perfekt att bläddra i, enligt devisen ett uppslagsord här, ett uppslagsord där.
  • Hur vore det med en anständig semester i år? Ja, jag får se, men det hade varit trevligt att vara frisk nog att till exempel fara utomlands. Jag har länge velat resa till Skottland, men jag vill också åka runt i Vietnam och fotografera. Hm, det sistnämnda gäller även för Skottland.
  • Jag skulle vilja komma igång med träningen på allvar igen. Och med allvar menar jag som motionär, inget mer. Som det är för närvarande orkar jag ännu inte börja med vare sig löp- eller styrketräning, då jag helt enkelt är för trött, något jag beskyller utbrändheten och de vidhäftade sömnsvårigheterna, koncentrationsbesvären samt de alltför frekventa migränattackerna för.
  • Gå ner i vikt. Ja, ni som har träffat mig vet att jag är både kort och smal. Eller rättare skrivet, jag var smal. Under 2015 gick jag stadigt upp i vikt, mellan sex och sju kilo, och varje skålpund la sig som ister runt buken. Som tur är vet jag exakt vari viktuppgången består och vilka orsakerna är (eller rimligen bör vara): stress, mediciner, för lite sömn, successivt minskad fysisk aktivitet. Med några fler promenader – måtte jag orka – eller ovan nämnda träningsformer, så ska det nog ordna till sig. Maten, däremot, är det inte så mycket att orda om, tror jag. Jag äter gott om frukt och grönt, fisk minst tre gånger i veckan och nötter istället för godis. Visst, en kaka till kaffet eller teet ibland, bara för att. Lite får vi alla unna oss.
  • Swecon 2016! Det vore mumma det. Jag vill verkligen fara till ett Swecon igen, det vore gott mos att träffa så trevligt folk som det brukar vara på dessa fantastiska kongresser.
  • Vara mer social. Har jag alls inget emot. Med lite tur och flax och röta, kan jag vara allmänt trevligare i sociala sammanhang, och närvara oftare eller oftare vara mer närvarande, i år än i fjol.
  • Håkan Hellström! Japp, ska till Ullevi och se och lyssna på honom. Var där senast Göteborgssonen höll hov, jag och några till, och njöt. Den 4 juni 2016 lär bli något alldeles extra.
  • [infoga valfri målsättning/dröm här …] Tja, det brukar dyka upp saker jag inte visste om på förhand eller har tänkt på i förväg.

Den som lever får väl se vad året bär med sig.

* * *

Jag har för övrigt löst hela utbrändhetsproblemet, eller i varje fall insett dess onda orsak.
”Negativ stress, allmän överbelastning, sömnsvårigheter, oro, för höga krav på sig själv”, säger ni.
”Pyttsan!” säger jag.

Det handlar om att dra ner på, eller sluta med, alla tillfällen att förse sig med måste. Typiskt, jag som gillar både mås och te! Och gärna i den kombinationen – men välj skrattmås framför fiskmås, då måste på torkad och finhackad fiskmås smakar vidrigt.

Just sayin’.

Annonser

Författare: Stefan

Författare, journalist och antropolog, intresserad av berättelsen, berättandet och det skrivna ordet. Läser, tänker och skriver en hel del.

2 thoughts on “Nytt år, nya möjligheter – yeah, right!”

    1. Hej, Jonas!
      Tack. Och god fortsättning till dig.
      Ja, låt oss hoppas att det blir ett bra författarår, det är så mycket i skallen och på diverse anteckningar som väntar på att hamna i rätt ordning.
      Men jag tror att det ska kunna ordna sig. Skam den som ger sig, va!
      Lycka till själv och, vem vet, vi lär kanske ses när vi minst anar det.
      Vänliga hälsningar,
      Stefan H.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s