Hejsan vänner!
Nu kanske ni undrar varför jag inte varit så aktiv, svarat på mejl eller ens hört av mig på ett bra tag. Ber förstås om ursäkt ifall det har orsakat olägenheter eller frustration hos er.
Tro mig, det har inte varit med flit. Jag har nämligen legat på sjukhus till i lördags. 44 dagar. Det som började med en förvisso inte rutinmässig operation i halsryggen (av min centrala spinala stenos) blev snabbt så mycket värre.
Under den fyra timmar långa operationen – vars huvudprioritet ju var att jag inte bli sämre och riskera att rentav hamna i rullstol – gjorde kirurgerna (eller deras instrument) nämligen hål på min matstrupe, vilket snart ledde till inflammation och en livshotande infektion i brösthålan.
En ny operation (med en annan kirurg) väntade mindre än 24 timmar efter den första. De opererade mig i 8 timmar och höll mig sedan nedsövd i ytterligare två ovissa dagar.
Flera antibiotikasorter sattes in och som om inte det ovan vore nog fick jag en allvarlig allergisk reaktion på (troligen) vankomycin. En i sig potentiellt livshotande situation, med risk för kollaps av lever och njurar, som ännu inte är helt utom fara. Många kontroller och återbesök till läkare väntar framöver, men det kan jag ta.
Men, vilket är viktigt att poängtera, jag mår bättre nu och värdena pekar mestadels åt rätt håll.
Så just nu väntar en lång rehabperiod (och, nej, jag kan inte jobba som det är nu, utan kommer att behöva vara fortsatt sjukskriven) för mina neurologiska besvär, de som jag ursprungligen behövde hjälp med.
Så, vänner och bokälskare, jag har verkligen kämpat med skrivandet, men i takt med att känseln och motoriken i händerna har blivit sämre går det trögare och trögare. Det är därför med tungt hjärta som jag måste skriva att jag inte vet när jag blir färdig med del tre.
Hoppas att ni förstår. Jag kommer att bli bättre, men det lär ta tid. Och målet är att boken ska bli klar. Idéer och ambition finns där i överflöd, men inte fysisk förmåga just nu.
Jag håller er uppdaterade så gott jag orkar.
Till dess, må väl, så hörs vi.
Varma hälsningar,
Stefan Hagel
Verkligen Stefan 
Hej Stefan
Det smärtar mig verkligen att höra hur du har det. Det får en att inse att de små besvär man själv har egentligen är en liten fis.
Hela familjen var i Grundsund i påskhelgen och betittade påskefyren (värbos såklart). Den var lite mindre än förr om åren tycker jag. Under en promenad ner till kajen så såg jag en person som intresserat fotograferade din pappas sjöbod med sin mobilkamera.
Hoppas du fick en bra påsk!
/Reine
Hejsan!
Åh, tack. Ja, visst får jag perspektiv på saker och ting när en sån här sak händer och pågår, så är det onekligen. Samtidigt måste var och en utgå från sig själv och sina egna förutsättningar. Dessutom, i min/vår respektabla ålder har alla sannolikt varit med om lite jobbiga grejer, tyvärr.
Med det skrivet gläder det mig att läsa att du och familjen hade en skön påsk i Grundsund. Jag var också i G-sund då, hos far och mor, i det finfina vädret.
Sedan är jag på diverse provtagningar samt rehabträning i Uddevalla varje vecka. Träningen går trögt, men det är ändå skönt att göra något aktivt för att förbättra sin situation. Som tur är slipper jag antibiotika och kortisonpiller för närvarande, vilket är jätteskönt.
I övrigt unnar jag mig lässtunder – läser just nu ”Vredesverk” av Erik Granström och Ian C Esslemonts ”Dancer’s Lament” – och har återupplivat ett par gamla intressen: rollspel och serier. Nej, jag spelar inte rollspel (än) men har köpt på mig ett helt gäng. EON IV, Dungeons and Dragons (5:e editionen), Svärdets sång, Svavelvinter (2010-talets variant), Conan (av Modiphius) och Coriolis. Dessutom inväntar jag Fria Ligans Mutant: År noll med spänning – det bör komma med posten vilken dag som helst nu. Sedan lär jag nog köpa Symbaroum också, nån gång. Har hört mycket gott om det.
Hinner du spela nåt, nuförtiden? Vad spelar du då, i så fall? Jag har lyssnat en del på podden Vi spelar rollspel, som bland annat spelar Konfluxsviten, som ju vi aldrig spelade färdigt. Idag hade jag gärna haft de fyra delarna i den kampanjen, plus Drakar och Demoner då, förstås.
I serieväg läser jag mycket Marvel just nu, men också en del DC och Image samt från mindre serieförlag. Serien Monstress (Image) kan jag rekommendera, liksom Seven to Eternity (Image), The Brave and the Bold: Batman and Wonder Woman (DC) och svenska Vei (Kartago förlag). Serier när de är som bäst, tycker jag. Snyggt illustrerade och med bra berättelser.
Må nu så gott och krama om din familj lite extra.
Tack igen för ditt stöd, det värmer.
Mvh,
Stefan H.
PS. Ja, sjöboden tycks vara ett populärt fotoobjekt bland turister och badgäster.
Idag är det en glädjens dag Stefan!
Och det inte bara för att jag fyller år 😉 utan för att jag av min otroligt snälla familj fick Fred så gyllene i present!
Jag fick även Simon Stålenhags tredje bok (jag har redan sedan tidigare de två andra, Slingan och Flodskörden) The Electric State.
Simon Stålenhag har väl varit inblandad i Mutant: År noll om jag inte minns fel. Hans tidigare böcker är utgivna på Fria ligan i alla fall. De två tidigare böckerna är ju fantastiska! De passar precis in i den typen av fiktion som jag gillar och med en tydlig touch av gamla myndighetssverige som håller på att privatiseras.
Det enda jag spelar nu för tiden är lite datorspel. World of Tanks. Det är gratis, men man kan köpa grejer i spelet för riktiga pengar. Jag har väl lagt ett par hundra på sådant. Men det blir inte mycket spelat, särskilt inte nu när det är varmt (nåja) ute.
Jag läser inte heller så mycket som jag skulle önska, men när det blir sommar brukar det bli mer så nu ser jag fram emot att få tillbringa en hel del tid med din bok. Det verkar behövas med tanke på tjockleken.
Vad det däremot blir en hel del av är ju jobb och då är det skönt att ha ett jobb som man trivs väldigt bra med! Vi har hållt på med att bygga ett datorsystem för ett uppkopplat utomhuskylskåp som man kan ha i trädgården för att få leveranser av mat (typ MatHem, Mat.se och Coop online med flera) när man inte är hemma.
Jag försöker även hinna med lite träning emellanåt och lite besök på skjutbanan.
Ha det bra tills vi hörs igen Stefan!
/Reine
Hej!
I sanning trevliga nyheter. Kul. Och stort grattis i efterskott.
Du har god smak, Reine, jag gillar också Stålenhags verk, även om jag inte har köpt hans konstböcker än. Helt rätt, Simon Stålenhags bilder finns i flera av Fria Ligans produkter. Jag tror att du skulle gilla estetiken i Mutant: År Noll, faktiskt. Spelvärlden påminner om ett Skandinavien/Sverige som en gång var. Plus att det finns möjlighet att rollspela ett muterat djur, det är inte helt fel det heller.
Jag gillar också Johan Egerkrans tecknarstil, som skiljer sig markant från Stålenhags. Det är roligt att det finns så mycket talang i vårt avlånga land. Sedan gillar jag även en fantastiskt skicklig illustratörs verk. Henrik Jonsson. Han har bland annat skapat omslagen till PAX-böckerna, tecknat i Fantomen och i DC. Extremt duktig.
Andra vars yrkesskicklighet jag beundrar och avundas är illustratörerna Lisa Medin, Karl Johnsson, Peter Bergting, Therese Larsson, Lukas Thelin, Lucas Örström, Ola Larsson, Natalia Batista, Alvaro Tapia, Martin Grip, Lina Neidestam, Magnus Olsson … Antalet talangfulla är legio. Och så gillar jag Maria Helena Stankes omslag och karta till mina böcker, såklart.
Det låter verkligen spännande med ett uppkopplat utomhuskylskåp! Vilken strålande idé, bra tänkt. Det ligger bra i tiden.
Och det är bra att du trivs med jobbet, det är viktigt när yrket tenderar att uppta så stor del av ens liv (skriver jag som är sjukskriven).
Apropå träning, jag har ökat från ett till två rehabpass i veckan med fysioterapeut. Får se om det faller väl ut, men jag hoppas det, och jag tror att det gör gott.
Alltid jättekul att höra ifrån dig.
Ta hand om dig och familjen – och sikta ordentligt på skjutbanan.
/Stefan H.
Hej Stefan.
Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart!
Jag väntar med spänning på din nästa bok, särskilt då Flammor av Vrede slutade så som den gjorde. Jag hoppas att du kan få Röda dagars hämnd klar en vacker dag. Även om jag gav dina böcker en del kritik i mina recensioner på min egen blogg så gillar jag dem ändå en hel del och recenserar gärna nästa bok när den kommer.
Allt gott!
Hejsan!
Stort tack för ditt stöd. Det värmer. Det går nog åt rätt håll, men mycket sakta och lite ryckigt.
Så roligt att du har läst böckerna, och att du har åsikter om dem. Det hade varit hemskt ifall du hade ägnat tid åt dem och sedan inte tyckt nånting alls. Och du är givetvis i din fulla rätt att ha vilka tankar och anmärkningar du vill, det har jag inga invändningar emot. Det jag kan göra som författare är att bli bättre på att skriva, gestalta, bygga värld (och fördjupa den med historia, namn, kultur och annat) och peta in korrekta ledtrådar eller vilseledande detaljer till mysterier där jag vill ha dem.
Det jag kan nämna är att historien spelar en viktig roll i berättelsen.
Vad gäller att ha med en tämligen grafisk våldtäktsscen i en berättelse eller ej, och huruvida det är en kliché eller inte … Det går givetvis att bygga berättelser utan fruktansvärda övergrepp, det har du helt rätt i. Med det nämnt tror jag inte att man som författare (eller journalist) ska skygga för svåra ämnen eller skeenden, än mindre censurera sig själv och sitt skrivande. Nu har jag inte läst tillräckligt med fantasy för att veta hur vanligt förekommande det är med just våldtäkter i genren – det hade varit oerhört intressant att få lite statistik eller fakta kring detta –, men nu valde jag att ta med den av flera olika skäl, varav något lär vara mer uppenbart än andra. Samtidigt var det den svåraste scenen att skriva för min del (i den ofärdiga del tre kom nästa svåra scen). Jag sköt länge upp den, ända tills jag lyssnade till Katarina Wennstam-intervjuer kring hennes böcker om våldtäkter, utsatta kvinnor samt förövare. Så jag läste i första hand hennes böcker ”En riktig våldtäktsman” (2004) och ”Flickan och skulden” (2002) plus det jag tidigare läst om övergrepp, inte minst när jag studerade vid Göteborgs universitet, plus att jag tog intryck av vänners personliga berättelser när de råkat illa ut. Men det som till slut gjorde att jag kunde skriva scenen (den är väl högst en halvsida lång, typ) var en intervju i en tv-soffa i ett SVT-program, där en ung kvinna med stort mod, och en inre kraft av guds nåde, berättade om den överfallsvåldtäkt utomhus som hon var med om, alldeles nära hennes eget hem, i en skogsdunge alldeles nära en lekplats där föräldrar och barn lekte. Min egen förståelse och uppblossande ilska drabbade mig som ett slag i magen genom hennes hemska upplevelse, så när jag hade skrivit klart scenen i boken grät jag faktiskt. (Jag mejlade även tv-programmet och bad programledarna berömma hennes mod. Till saken hör att, åtminstone då programmet sändes, förövarna ännu gick fria.)
Protagonisten som utsätts för våldtäkten kommer tyvärr att drabbas av många fler fasansfulla händelser under berättelsens gång. Inte bara hen, förresten. Seriens namn är trots allt ”En saga om sorg” och innehåller även krig, sadism, våld, tortyr, droganvändning, tveksam moral och etik samt andra aspekter av livets mer ambivalenta natur.
Plus magi, förstås, om jag ska nämna något helt annat. Jag har sett kommentarer beträffande magin i den här världen (Angoria), t.ex. att den inte verkar logisk eller konsekvent. Men tro mig, jag har full koll på magisystemet, hur magin fungerar och, framför allt, vad den är. Jag skriver att jag har koll, men det betyder inte nödvändigtvis att personer på Angoria förstår vad magi är. Kanhända tror de att de förstår, eller till och med tvärsäkert ”vet” att deras ”kunskap” är den rätta. Däremot har de förklaringar baserade på en, ofta, religiös eller möjligen alkemisk grund. Så frågor läsare kan bära med sig är, ”Vad är magi?” samt ”Vad är inte magi?”. Är exempelvis hamnskifte magi? Eller trollbitens förstenande effekt på troll? Om inte, vad är det i så fall? Är profetior magi? Består magins ”byggstenar” verkligen av sex element, som den dariska trossfären hävdar? Magisynodens förklaringsmodell bygger ju som sagt på darismens element samtidigt som den exkluderar den gamla magin – vilket den förstås vet om, men som ändå är en svaghet. Och så vidare.
Givetvis kommer förklaringar/ledtrådar/svar allt eftersom i bokserien.
Nå, jag hoppas att du fick lite kött på intellektets ben, så att säga, av detta mitt svar på frågor du egentligen aldrig ställde.
Sköt om dig, så ska jag försöka bli klar med del tre så fort hälsan tillåter.
Allt gott till dig och bästa hälsningar,
Stefan Hagel
PS. Ursäkta min supersena replik.
Hej Stefan!
Angående våldtäkten så tycker jag att du har goda argument för varför du tog med den, och det är ändå skrivet ur Tennaras synvinkel och man sympatiserar verkligen för henne som karaktär. Som feminist så gillar jag såklart inte våldtäkter och våld mot kvinnor, eller våld överlag. Samtidigt så har jag kommit till slutsatsen att ett bra sätt att kritisera någonting är att visa det i sin fulhet, så jag har bytt min åsikt en aning angående att visa/ej visa våldtäkter i sin bok, särskilt i en värld som är så grym och hjärtlös som din.
Intressant skrivet om magin för övrigt. Eftersom jag också har jobbat på mitt manus i åratal så vet jag hur svårt det är. 🙂 Jag hoppas Röda dagars hämnd kommer snart för jag är rejält sugen på att läsa om serien.
Allt gott!
Jag har spanat in din hemsida och ser att du jobbar på med ditt bokmanus. Kul. Hoppas att det går bra för dig.
Själv plitar jag på med min manus …