Jag lever och mår … sådär

Hejsan!

Ville bara meddela er att jag lever, även om min blogg varit i stort sett livlös. Har ju varit usel på att uppdatera min blogg och på att skriva intressanta och läsvärda blogginlägg.

Det har förstås sina runda och taggiga skäl. Ni som har koll vet att jag brottas med migränanfall, allmän hjärntrötthet (som vissa kallar det, eller hjärndimma) och en långvarig utmattningsdepression som vägrar ge mig kraft och energi åter. På sistone (egentligen ganska länge, trots allt) har en smärre komplikation tillstött. Mina händer (nåja, delar av dem) och fötter har somnat på permanent basis, vilket får till följd att har svårt att greppa – och skriva blogginlägg (japp, där kom den, orsaken/ursäkten!) – och att jag vinglar som en drucken när jag är ute och går, och det känns sådär sexigt, kan jag upplysa er om. Jag snubblar, vinglar och svetten rinner i floder p.g.a. ansträngning, anspänning och mjölksyra upp till öronen.

Klassisk otur, tycker jag, och det känns ibland som att jag krymper lite som människa när folk kollar snett på mig eller pekar ut mig där jag raglar fram i matbutiken kl. 8.30 på morgonen/förmiddagen. Nej, jag är alltså inte påstruken, full, salongsberusad eller tankad, jag är bara riktigt j-a trött, yr, kraftlös och går på bortdomnade fötter med bonusen balansproblem. Jag har ramlat mer än en gång, tack och lov hemma i bostaden och på en promenad med ”bara” ett äldre hundägarpar som åskådare (plus hunden som ville fram och hälsa).

Vari orsaken till besvären ligger vet varken jag eller vetenskapen. Jag framförde tesen att jag bara är i otroligt dålig fysisk form, men såväl doktor som fysioterapeut (vars yrkestitel före 1 januari 2014 ju var sjukgymnast, som ni alla vet) har med emfas avfärdat den.

Sjukgymnastik för ökad muskelstyrka har hittills gjort mig sämre, liksom egna initiativ som promenader, hantelträning och diverse övningar på yogamattan hemmavid. Ett helt gäng blodprover hos doktorn har inte fått det att klarna, så snart väntar besök till neurologen för magnetkameraundersökningar. Kanske är det fel i huvudet på mig, kanske är det psykosomatiska besvär till följd av utmattningsproblematiken, kanske är det en nerv i kläm, kanske är det nåt värre, kanske är det nåt löjligt. Vi får se.

Jag ska försöka att hålla er någorlunda uppdaterade om mig och mitt, tack för ert fantastiska tålamod.

Till dess, ha nu en skön midsommarhelg, det ska jag försöka ha.

 

Varma hälsningar,

Stefan H.

 

PS: Tredje delen i En saga om sorg kommer att bli färdig, det är min fasta vilja. Det tar bara lite längre tid än vad jag planerade från början. DS.

Annonser

Lagerrensning på Undrentide förlag!

Undrentide förlag har en mycket prisvänlig lagerrensning, så även för mina böcker. Tio kronor! Ja, ni läste rätt. För blott och bart tio spänn kan ni köpa fantastisk litteratur.

Här är direktlänkar till mina två böcker, ”Fred så gyllene” (2012) och ”Flammor av vrede” (2013). Passa på och köp, de är väl värda sin läsupplevelse. Del tre i samma serie är tyvärr inte färdigskriven ännu (p.g.a. mitt seglivade utmattningssyndrom), men det kommer den att bli.

Bland övriga rea-titlar finns:

  • Ett pocketpaket med Anders Fagers båda böcker ”Jag såg henne idag i receptionen” och ”En man av stil och smak”. Endast 20 kronor!
  • Varia” av Charlotta Jonasson. Blott 10 kronor!
  • Eldfloder” av Elin Holmerin. Blott 10 kronor!
  • The Prince of Soul and the Lighthouse” av Fredrik Brounéus. Blott 10 kronor!

2017 – nytt år, nya möjligheter

”Nytt år, nya möjligheter”, heter det ju.

Låt oss hoppas att det stämmer.

Som ni har märkt går det tämligen lång tid mellan blogginläggen här. Det beror förstås inte på er, utan på mig och mitt utmattningssyndrom som bara pågår, pågår, pågår …

Jag gör framsteg, inget snack om den saken, men det tar sin rundliga tid i form av små, korta myrsteg. Ett i taget.

Därför hyser jag stora förhoppningar om att detta är året då jag faktiskt blir färdig med En saga om sorgs tredje del, ”Röda dagars hämnd”.

De dryga två åren som har gått sedan jag gick in i väggen är en serie av misslyckanden i att bli färdig, mest på grund av att varken ork, koncentrationsförmåga eller allmän kapacitet har funnits hos mig. Därmed inte sagt att jag inte har försökt, tvärtom, försöken att skriva är otaliga och anteckningar har det blivit, men att verkligen få ihop alla intrigtrådar, kronologin, världsbygget och gestaltandet av respektive karaktär kräver sin person, har jag märkt.

Det som har varit bra med de gångna två åren är att jag verkligen tvingats reflektera över vad jag vill ska hända i berättelsen, och när, var och hur det ska ske. Och för vem det ska inträffa.

Det har gjort att min kunskap om världen och karaktärerna har vuxit något enormt. Jag har långt mycket mer ”kött på benen” nu än i slutet av 2014 (och då hade jag förstås långt mer information om allt än när jag startade 2006).

Världen, Angoria, har genomgått en grundlig genomgång, där jag, som faktaunderlag utanför det som syns i den faktiska berättelsen, har så mycket fakta att tillgå när jag behöver att det i sig kan innebära att det blir lättare att skriva själva berättelsen.

Vad av allt det jag har lärt mig som till slut hamnar i berättelsen – mellan pärmarna, så att säga – är ovisst. En del kommer att dyka upp, det kan jag säga redan nu, medan en del lär ligga orört i nån mapp i datorn (eller förbli oläst i ett kollegieblock). Eller så kan det bli stoff till framtida berättelser.

* * *

Flera personer, både vänner och läsare, har oberoende av varandra påpekat för mig att ”Röda dagars hämnd” finns med i Science Fiction Bokhandelns vinterkatalog 2016, på sidan 6.

Vilket är otroligt hedrande, såklart.

Kruxet är dock att själva boken ännu inte är färdigskriven. Den kommer att bli färdig, oroa er inte, men jag kan alltså inte ange ett exakt datum ännu. Däremot får ni som vill givetvis förboka titeln på t.ex. SF-Bokhandeln, om inte annat för att visa dem ert intresse av boken. Sedan får jag försöka bli färdig så fort jag bara kan med att förse er med en så bra bok det bara kan bli.

Lite mer tålamod, bara.

Under tiden finns det, som alltid, gott om läsvärda fantasyalster därute.

Sköna slantar till Radiohjälpen

Schysta Uddevallabor (och andra?) har i dag öppnat sina plånböcker.

Mer om det senare.

I dag var det officiellt 30-årsfirande i Uddevalla stadsbibliotek, för så länge har detta bibliotek funnits i lokalerna på Södergatan. Katarina Hansson, kultur- och fritidschef i Uddevalla kommun, invigningstalade tillsammans med kultur- och fritidsnämndens ordförande, Annelie Högberg.

Firandet innebar att personalen ordnade med kaffe eller dricka och kaka till besökarna – men de arrangerade också en mycket välbesökt Bok- och kulturmässa.

Ett gäng lokala författare, skribenter, bloggare, föreläsare och andra profiler blev inbjudna att delta. En av dem var lilla jag. Se bara vilka som var inbjudna: Peter Angvarson, Jan Aronson, Lennart Carlsson, Inger Dejke, Ibrahim Daoud, Ulf G Eriksson, Viveka Forsberg Overland, Stefan Hagel, Rune Hasslöf, Hedvig Christina Hell Carlsson, Eva-Lotta Hultén, Caroline Hurtig, Christer Johansson, Vambola Kallaste, Ulrika Jannert Kallenberg, Dennis Karlsson, Lasse Mattila, Leif Molander, Ingelis Nordqvist, Christian Persson, Bengt Arne Runnerström, Sten Torgerson samt Ingemar Åhlund.

Som litterära godiskarameller för besökarna, hade personalen bokat tre etablerade författare, som föreläste. Jag kunde inte gå och lyssna på någon av dem, men jag såg att det var fullt till sista stolen på föreläsningarna. Uddevallabon och heltidsförfattaren Maria Gustavsdotter talade om att skriva historiska romaner ur ett kvinnligt perspektiv – jag har lyssnat på henne en gång för några år sedan, och hon är intressant att lyssna på. Ljungskilebon, biologen, debattören, författaren och folkbildaren i miljöfrågor, Stefan Edman, föreläste och kåserade om hur Uddevallabygdens landskap och miljö har skiftat genom åren, från Carl von Linnés besök här år 1746, till i dag. Ellen Mattson, författaren och kritikern som bor utanför Ljungskile, föreläste i sin tur om skrivandets lycka.

Eftersom jag inte visste hur mycket jag skulle komma att orka – det gäller ju att vara trevlig, alert, kvick, gärna rolig och glad – pirrade det litegrann i magtrakten, måste jag erkänna. Men, intalade jag mig, jag går dit och är så gott jag kan. Ja, ÄR så gott jag kan, det är ju i varandet jag har brustit de senaste åren. Görandet har det inte varit något fel på, snarare har jag gjort lite för mycket på lite för många håll och kanter för att kropp och knopp ska ha mått bra.

Eventuella farhågor försvann emellertid kvickt. Folk strömmade in i ett jämnt flöde under tiden jag var på plats (jag orkade inte vara kvar hela tiden, jag smet en stund tidigare).

Personalen hade på en förtjänstfullt sätt ordnat med bord och stolar åt författare som sålde sina alster. Jag hamnade innanför entrén, bredvid trevliga representanter från Uddevalla varvs- och industrihistoriska förening (som jag dessutom har intervjuat för Uddevalla 7 dagar), på en perfekt plats där alla kunde se mig – och, framför allt, mina böcker.

Gunnar Klasson, känd profil som driver Uddevallabloggen, tog tydligen lite bilder, huvaligen. Några av dem har han lagt ut på nämnda blogg, varav en på mig, huvaligen igen!

”Hördu! Plånböckerna då? Har du glömt dem?” frågar vän av ordning och reda bland bokstäver och redogörelser.

”Nej, inte alls”, konstaterar jag torrt. ”Tålamod, vän. Tålamod.”

Mitt erbjudande till potentiella köpare av mina böcker, ”Fred så gyllene” (2012) och ”Flammor av vrede” (2013), var att de fick betala vad de ville mot att jag fick skänka pengarna oavkortat till Radiohjälpen. Alla som tittade förbi och bläddrade i böckerna, tyckte att den dealen var mycket generös från min sida – men generositeten stod ju besökarna för! Det var ju dem, ni, som skänkte pengar. Tack!

Väl hemma summerade jag kronor och ören (nej, inga ören): 720 kronor. Fantastiskt, tycker jag. Tolv böcker fann sex lässugna ägare – japp, i dealen ingick båda delarna på en gång. Jag tyckte att det var schystast så.

Nu får jag bara hoppas att de 720 kronorna kommer väl till pass hos Radiohjälpen.

* * *

Tillägg: Så här några timmar senare har ”baksmällan” börjat infinna sig, den som brukar bli värst dagen/dagarna efter, den som jag, i brist på bättre liknelser, liknar vid en hjärnskakning, för så känns det. Jag visste att alla intryck, trevliga samtal och summan av hela kardemumman (ej att förväxla med Kar de Mumma) skulle resultera i huvudvärk, ljus- och ljudöverkänslighet, svårigheter att hålla tanke och koncentration uppe, mjölksyra som inte vill försvinna ur musklerna samt ge en rejäl utmattning på köpet. Men jag ville ändå ge det en chans. Jag måste pröva, pröva, pröva, för en dag så kommer jag förhoppningsvis märka att jag orkar lite mer, har lite mindre ont, mår lite bättre.

Tur då att jag klarade en del av tiden i bibblan (gick hem tidigare, som sagt, men jag hoppas att jag gav sken av att orka på slutet, för då var jag bra trött), för hur det än blir/blev efteråt, så var det nog värt det. Folk är så trevliga, när allt kommer omkring, inte minst läsare.

Nej, nu ska jag försöka titta lite på Tarantinos senaste, ”The Hateful Eight” (USA, 2015), med låg ljudvolym.

Sköt om er allesamman och tack än en gång!

Torsdagsenkät

Hej!

Ja, jag tycker att ett ”Hej” är på sin plats. Ni har inte hört något från mig på länge nu, men jag kämpar på så gott jag kan, i likhet med majoriteten av jordens befolkning, kantänka.

Nå, jag snubblade in på Dark Places, fortsatte till Bokbabbel och läste enkäten där, varpå jag klickade mig vidare till enkätens ursprungsblogg, Litterarum. Snabbt (nåja) insåg jag att jag kunde ta mig an enkäten själv.

Vilket jag gör nedan. Håll tillgodo.

  1. Bästa boken du läst hittills i år?

Det här blir tämligen enkelt, då läsandet blivit lidande på grund av min utmattningsdepression. Träligt, men så är det.

Så den bok(!) jag har valt ut som ”bästa” alster hittills är ”The Wheel of Time Companion: The People, Places and History of the Bestselling Series” (2015), av Robert Jordan, Harriet McDougal, Alan Romanczuk och Maria Simons. Det är, såvitt jag minns, den enda boken jag kan säga att jag har läst ut.

Däremot har jag … Jag har nog läst ut en bok till, förresten, en fackbok om hur man skriver böcker för barn. Orkar inte ta mig till bokskåpet för att se vad den heter, men den var hur som helst en kort bok.

Jo, däremot har jag påbörjat ett helt gäng böcker och serier. Så här på rak arm (det är omöjligt att skriva med rak arm!) är ett DC-seriealbum, ”New Suicide Squad: Volume 1 – Pure Insanity”, påbörjad, liksom Kazuo Ishiguros ”Begravd jätte”, Katherine Addisons ”The Goblin Emperor” (som jag prioriterar för närvarande), Guy Gavriel Kays ”Under Heaven”, del två i C S Friedmans utmärkta The Magister Trilogy, ”Wings of Wrath” och den åttonde delen av Steven Eriksons The Malazan Book of the Fallen-svit, ”Toll the Hounds”.

  1. Och sämsta?

Tja, se svaret ovan, så förstår ni.

  1. Bok i bokhyllan du ser väldigt mycket fram emot att läsa.

Tja, utöver de ovan nämnda bokverken, så vill jag hemskt gärna ta mig an Patrick Rothfuss andra del i The Kingkiller Chronicle, ”The Wise Man’s Fear”.

Åh, om jag får nämna en bok till, så är det Kameron Hurleys ”God’s War”, den första delen i den, så långt jag nu har kommit, spännande berättelsen om Nyx och många fler i trilogin som av okänd anledning benämns på flera skilda vis: God’s War Trilogy; Bel Dame Apocrypha; Nyx. Till och med författaren själv, Kameron Hurley, benämner serien med båda de förstnämnda varianterna, Bel Dame Apocrypha (God’s War Trilogy). Oavsett varianter, så tänker jag fortsätta att läsa vidare.

Får jag nämna några böcker till?

Okej, tack. Jag fick fatt i en roman(svit) om fem böcker på bokrean, inbundna och fint placerade i en av mina nya bokhyllor. Jag har velat ha böckerna länge, men slog till först nu. De jag pratar om är den 120 kapitel långa kinesiska 1700-talsromanen, uppdelad i fem böcker översatta till svenska av Pär Bergman, skriven av främst Cao Xueqin men också av Gao E.

  1. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Lite av en samvetsfråga, eller hur? Fast varför skulle det behöva vara det, egentligen?

Vad gäller min facklitteratur och all studentlitteratur, har jag ingen aning om könsfördelningen, och de bokvalen är förstås inte alltid särskilt valfria.

Om jag, däremot, synar boktitlar och författarnamn, sådär lite kvickt, är det troligen en viss övervikt i antal fysiska böcker skrivna av män, men någorlunda jämnt fördelat vad gäller författare. Jag har några långa bokserier skrivna av män (A Song of Ice and Fire, The Malazan Book of the Fallen m.fl.), men också flera självständiga romaner skrivna av kvinnor (Patricia A McKillip, Lauren Beukes, Katherine Addison, Karin Tidbeck, Caitlín R Kiernan m.fl.).

Vad jag kan se så har jag, märker jag nu, antagligen något fler självständiga romaner skrivna av kvinnor än motsvarande skrivna av män. Varför det är så, kan jag inte svara på. Beträffande antalet regelrätta fantasytrilogier, verkar jag ha ungefär lika många av respektive kön.

  1. Är det någon genre som är överrepresenterad, och vilken syns inte alls?

Fantasy som genre är superduperöverrepresenterad i bokhyllan, det mesta är också skrivet på engelska. Jag har en och annan episk fantasy-bok stående i bokhyllorna, men även sådana av det mindre episka formatet, som den enastående ”Ombria in Shadow”, av Patricia A McKillip, och Ellen Kushners nedtonade men utomordentligt välskrivna ”Swordspoint” och ”The Privilege of the Sword” som är förlagda till samma fiktiva universum i form av staden Riverside.

Science fiction är som genre klart underrepresenterad, även om jag har några pärlor av Jack Vance, Kay Kenyon, Peter F. Hamilton och redan nämnda Lauren Beukes.

  1. Ärligt nu – finns det någon bok du kanske inte läst i sin helhet, men låtsas att du gjort det?

Oj, tja, utöver viss studentlitteratur när det begav sig, vilken/vilka skönlitterära böcker kan det vara? Tror inte att jag har någon sådan bok, faktiskt, men det betyder i och för sig inte att jag kommer ihåg allt jag har läst. Om frågan istället varit vilka böcker jag skulle vilja komma ihåg, så är det förstås samtliga jag har läst.

  1. Föredrar du att låna, köpa eller byta böcker? Motivera!

Enkelt. Jag föredrar att köpa böcker och ha dem, äga dem, se dem i bokhyllan. En ny, oläst bok direkt ur paketet från någon nätbokhandel eller från hyllan i en fysisk bokhandel är något extra, tycker jag. Nya böcker luktar gott och de olästa böckerna, de som är ”obläddrade”, oöppnade och ännu inte fingrade på, är speciella, tycker jag.

När jag är i bokhandeln väljer jag alltid ett exemplar av boken som ligger längre in i högen, inte det yttersta exemplaret som många redan har fingrat på och bläddrat i. Dessutom är det förbjudet med hundöron i mina böcker och serier, vilket gäller till och med för pocketböcker som i många fall blir charmigare av att få en sliten, vikt och böjd bokrygg.

Med det skrivet, så drar jag mig inte för att låna böcker på biblioteket, inte alls, jag lånar ett gäng varje år. Men de böckerna blir aldrig desamma som ens egna, så är det bara.

Trevlig fortsättning!