Känselbortfall, käpphjälp och kirurgbesök

Hejsan gott folk!

Ville bara säga hej (och lite till).

Det här året har varit en smärre prövning, måste jag medge. År 2018 har kännetecknats av ett envist sökande efter svar. Svar på varför jag inte har blivit bättre, piggare, alertare. Nej, det har snarare gått åt fel håll.

Som ni vet har jag haft ett segdraget utmattningssyndrom att tampas med i flera års tid. Sedan ifjol höst-ish (förmodligen längre än så) har jag dessutom börjat få sämre känsel, domningar, spasticitet och reflexer i extremiteterna. I det längsta trodde jag (och viss expertis) att orsaken låg i själva utmattningsproblematiken, som i sig kan ge väldigt märkliga symptom.

Under året har jag läkare på Neurologimottagningen på Norra Älvsborgs Länssjukhus (Näl) i Trollhättan och Carlanderska sjukhuset i Göteborg försökt bringa klarhet i besvärens natur. En teori har varit multipel skleros (ms), vilket mina symptom och delvis en magnetkameraundersökning gav stöd för. Däremot pekade inte ett ryggmärgsprov på ms, varför läkare drog slutsatsen att det med största sannolikhet inte är ms – och det var ju goda nyheter. Blodprov visade visserligen på folatbrist (folsyra) och B12-brist, så det fick jag tabletter för att åtgärda, men inget mer än så.

Istället verkar det vara en så kallad förträngning i halsryggen som ställer till det. Det är alltså en fysisk skada och inflammation som helt enkelt kramar åt ryggmärg och nervtrådar. Det är ett slags glappkontakt, kan jag väl beskriva det som, där signalerna ut i kroppen blir helt felaktiga och kommunikationen hjärna-nerver bokstavligen är strypt. Typ. En specialistläkare skulle kanske uttrycka sig annorlunda, med fancy ordkombinationer som ”spinal stenos”, ”skada på blod-hjärnbarriären”, ”inflammation i halsryggen” med mera.

Lyckligtvis går det att göra något åt skadan. Den 30 oktober ska jag till Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg för att träffa en kirurg, gissningsvis den kirurg som ska operera mig inom en, förhoppningsvis, inte alltför avlägsen framtid. Gärna i år, förstås.

Det fantastiska är att en operation kan göra mig helt besvärsfri. Med lite rehab hos en sjukgymnast, jädrar anamma och en skål med tur kan jag få all känsel tillbaka, slippa käpp, muskelsvaghet, plågor och balansproblem.

Så, tja, det är inte ofta en annan går och väntar på operation, men detta är ett sånt tillfälle. För alternativet är ärligt talat inget vidare.

Håll tummarna för mig, så försöker jag hålla er uppdaterade även framöver.

Till dess, må så bra ni kan.

/Stefan

Annonser

Jag lever och mår … sådär

Hejsan!

Ville bara meddela er att jag lever, även om min blogg varit i stort sett livlös. Har ju varit usel på att uppdatera min blogg och på att skriva intressanta och läsvärda blogginlägg.

Det har förstås sina runda och taggiga skäl. Ni som har koll vet att jag brottas med migränanfall, allmän hjärntrötthet (som vissa kallar det, eller hjärndimma) och en långvarig utmattningsdepression som vägrar ge mig kraft och energi åter. På sistone (egentligen ganska länge, trots allt) har en smärre komplikation tillstött. Mina händer (nåja, delar av dem) och fötter har somnat på permanent basis, vilket får till följd att har svårt att greppa – och skriva blogginlägg (japp, där kom den, orsaken/ursäkten!) – och att jag vinglar som en drucken när jag är ute och går, och det känns sådär sexigt, kan jag upplysa er om. Jag snubblar, vinglar och svetten rinner i floder p.g.a. ansträngning, anspänning och mjölksyra upp till öronen.

Klassisk otur, tycker jag, och det känns ibland som att jag krymper lite som människa när folk kollar snett på mig eller pekar ut mig där jag raglar fram i matbutiken kl. 8.30 på morgonen/förmiddagen. Nej, jag är alltså inte påstruken, full, salongsberusad eller tankad, jag är bara riktigt j-a trött, yr, kraftlös och går på bortdomnade fötter med bonusen balansproblem. Jag har ramlat mer än en gång, tack och lov hemma i bostaden och på en promenad med ”bara” ett äldre hundägarpar som åskådare (plus hunden som ville fram och hälsa).

Vari orsaken till besvären ligger vet varken jag eller vetenskapen. Jag framförde tesen att jag bara är i otroligt dålig fysisk form, men såväl doktor som fysioterapeut (vars yrkestitel före 1 januari 2014 ju var sjukgymnast, som ni alla vet) har med emfas avfärdat den.

Sjukgymnastik för ökad muskelstyrka har hittills gjort mig sämre, liksom egna initiativ som promenader, hantelträning och diverse övningar på yogamattan hemmavid. Ett helt gäng blodprover hos doktorn har inte fått det att klarna, så snart väntar besök till neurologen för magnetkameraundersökningar. Kanske är det fel i huvudet på mig, kanske är det psykosomatiska besvär till följd av utmattningsproblematiken, kanske är det en nerv i kläm, kanske är det nåt värre, kanske är det nåt löjligt. Vi får se.

Jag ska försöka att hålla er någorlunda uppdaterade om mig och mitt, tack för ert fantastiska tålamod.

Till dess, ha nu en skön midsommarhelg, det ska jag försöka ha.

 

Varma hälsningar,

Stefan H.

 

PS: Tredje delen i En saga om sorg kommer att bli färdig, det är min fasta vilja. Det tar bara lite längre tid än vad jag planerade från början. DS.

Lagerrensning på Undrentide förlag!

Undrentide förlag har en mycket prisvänlig lagerrensning, så även för mina böcker. Tio kronor! Ja, ni läste rätt. För blott och bart tio spänn kan ni köpa fantastisk litteratur.

Här är direktlänkar till mina två böcker, ”Fred så gyllene” (2012) och ”Flammor av vrede” (2013). Passa på och köp, de är väl värda sin läsupplevelse. Del tre i samma serie är tyvärr inte färdigskriven ännu (p.g.a. mitt seglivade utmattningssyndrom), men det kommer den att bli.

Bland övriga rea-titlar finns:

  • Ett pocketpaket med Anders Fagers båda böcker ”Jag såg henne idag i receptionen” och ”En man av stil och smak”. Endast 20 kronor!
  • Varia” av Charlotta Jonasson. Blott 10 kronor!
  • Eldfloder” av Elin Holmerin. Blott 10 kronor!
  • The Prince of Soul and the Lighthouse” av Fredrik Brounéus. Blott 10 kronor!

2017 – nytt år, nya möjligheter

”Nytt år, nya möjligheter”, heter det ju.

Låt oss hoppas att det stämmer.

Som ni har märkt går det tämligen lång tid mellan blogginläggen här. Det beror förstås inte på er, utan på mig och mitt utmattningssyndrom som bara pågår, pågår, pågår …

Jag gör framsteg, inget snack om den saken, men det tar sin rundliga tid i form av små, korta myrsteg. Ett i taget.

Därför hyser jag stora förhoppningar om att detta är året då jag faktiskt blir färdig med En saga om sorgs tredje del, ”Röda dagars hämnd”.

De dryga två åren som har gått sedan jag gick in i väggen är en serie av misslyckanden i att bli färdig, mest på grund av att varken ork, koncentrationsförmåga eller allmän kapacitet har funnits hos mig. Därmed inte sagt att jag inte har försökt, tvärtom, försöken att skriva är otaliga och anteckningar har det blivit, men att verkligen få ihop alla intrigtrådar, kronologin, världsbygget och gestaltandet av respektive karaktär kräver sin person, har jag märkt.

Det som har varit bra med de gångna två åren är att jag verkligen tvingats reflektera över vad jag vill ska hända i berättelsen, och när, var och hur det ska ske. Och för vem det ska inträffa.

Det har gjort att min kunskap om världen och karaktärerna har vuxit något enormt. Jag har långt mycket mer ”kött på benen” nu än i slutet av 2014 (och då hade jag förstås långt mer information om allt än när jag startade 2006).

Världen, Angoria, har genomgått en grundlig genomgång, där jag, som faktaunderlag utanför det som syns i den faktiska berättelsen, har så mycket fakta att tillgå när jag behöver att det i sig kan innebära att det blir lättare att skriva själva berättelsen.

Vad av allt det jag har lärt mig som till slut hamnar i berättelsen – mellan pärmarna, så att säga – är ovisst. En del kommer att dyka upp, det kan jag säga redan nu, medan en del lär ligga orört i nån mapp i datorn (eller förbli oläst i ett kollegieblock). Eller så kan det bli stoff till framtida berättelser.

* * *

Flera personer, både vänner och läsare, har oberoende av varandra påpekat för mig att ”Röda dagars hämnd” finns med i Science Fiction Bokhandelns vinterkatalog 2016, på sidan 6.

Vilket är otroligt hedrande, såklart.

Kruxet är dock att själva boken ännu inte är färdigskriven. Den kommer att bli färdig, oroa er inte, men jag kan alltså inte ange ett exakt datum ännu. Däremot får ni som vill givetvis förboka titeln på t.ex. SF-Bokhandeln, om inte annat för att visa dem ert intresse av boken. Sedan får jag försöka bli färdig så fort jag bara kan med att förse er med en så bra bok det bara kan bli.

Lite mer tålamod, bara.

Under tiden finns det, som alltid, gott om läsvärda fantasyalster därute.

Sköna slantar till Radiohjälpen

Schysta Uddevallabor (och andra?) har i dag öppnat sina plånböcker.

Mer om det senare.

I dag var det officiellt 30-årsfirande i Uddevalla stadsbibliotek, för så länge har detta bibliotek funnits i lokalerna på Södergatan. Katarina Hansson, kultur- och fritidschef i Uddevalla kommun, invigningstalade tillsammans med kultur- och fritidsnämndens ordförande, Annelie Högberg.

Firandet innebar att personalen ordnade med kaffe eller dricka och kaka till besökarna – men de arrangerade också en mycket välbesökt Bok- och kulturmässa.

Ett gäng lokala författare, skribenter, bloggare, föreläsare och andra profiler blev inbjudna att delta. En av dem var lilla jag. Se bara vilka som var inbjudna: Peter Angvarson, Jan Aronson, Lennart Carlsson, Inger Dejke, Ibrahim Daoud, Ulf G Eriksson, Viveka Forsberg Overland, Stefan Hagel, Rune Hasslöf, Hedvig Christina Hell Carlsson, Eva-Lotta Hultén, Caroline Hurtig, Christer Johansson, Vambola Kallaste, Ulrika Jannert Kallenberg, Dennis Karlsson, Lasse Mattila, Leif Molander, Ingelis Nordqvist, Christian Persson, Bengt Arne Runnerström, Sten Torgerson samt Ingemar Åhlund.

Som litterära godiskarameller för besökarna, hade personalen bokat tre etablerade författare, som föreläste. Jag kunde inte gå och lyssna på någon av dem, men jag såg att det var fullt till sista stolen på föreläsningarna. Uddevallabon och heltidsförfattaren Maria Gustavsdotter talade om att skriva historiska romaner ur ett kvinnligt perspektiv – jag har lyssnat på henne en gång för några år sedan, och hon är intressant att lyssna på. Ljungskilebon, biologen, debattören, författaren och folkbildaren i miljöfrågor, Stefan Edman, föreläste och kåserade om hur Uddevallabygdens landskap och miljö har skiftat genom åren, från Carl von Linnés besök här år 1746, till i dag. Ellen Mattson, författaren och kritikern som bor utanför Ljungskile, föreläste i sin tur om skrivandets lycka.

Eftersom jag inte visste hur mycket jag skulle komma att orka – det gäller ju att vara trevlig, alert, kvick, gärna rolig och glad – pirrade det litegrann i magtrakten, måste jag erkänna. Men, intalade jag mig, jag går dit och är så gott jag kan. Ja, ÄR så gott jag kan, det är ju i varandet jag har brustit de senaste åren. Görandet har det inte varit något fel på, snarare har jag gjort lite för mycket på lite för många håll och kanter för att kropp och knopp ska ha mått bra.

Eventuella farhågor försvann emellertid kvickt. Folk strömmade in i ett jämnt flöde under tiden jag var på plats (jag orkade inte vara kvar hela tiden, jag smet en stund tidigare).

Personalen hade på en förtjänstfullt sätt ordnat med bord och stolar åt författare som sålde sina alster. Jag hamnade innanför entrén, bredvid trevliga representanter från Uddevalla varvs- och industrihistoriska förening (som jag dessutom har intervjuat för Uddevalla 7 dagar), på en perfekt plats där alla kunde se mig – och, framför allt, mina böcker.

Gunnar Klasson, känd profil som driver Uddevallabloggen, tog tydligen lite bilder, huvaligen. Några av dem har han lagt ut på nämnda blogg, varav en på mig, huvaligen igen!

”Hördu! Plånböckerna då? Har du glömt dem?” frågar vän av ordning och reda bland bokstäver och redogörelser.

”Nej, inte alls”, konstaterar jag torrt. ”Tålamod, vän. Tålamod.”

Mitt erbjudande till potentiella köpare av mina böcker, ”Fred så gyllene” (2012) och ”Flammor av vrede” (2013), var att de fick betala vad de ville mot att jag fick skänka pengarna oavkortat till Radiohjälpen. Alla som tittade förbi och bläddrade i böckerna, tyckte att den dealen var mycket generös från min sida – men generositeten stod ju besökarna för! Det var ju dem, ni, som skänkte pengar. Tack!

Väl hemma summerade jag kronor och ören (nej, inga ören): 720 kronor. Fantastiskt, tycker jag. Tolv böcker fann sex lässugna ägare – japp, i dealen ingick båda delarna på en gång. Jag tyckte att det var schystast så.

Nu får jag bara hoppas att de 720 kronorna kommer väl till pass hos Radiohjälpen.

* * *

Tillägg: Så här några timmar senare har ”baksmällan” börjat infinna sig, den som brukar bli värst dagen/dagarna efter, den som jag, i brist på bättre liknelser, liknar vid en hjärnskakning, för så känns det. Jag visste att alla intryck, trevliga samtal och summan av hela kardemumman (ej att förväxla med Kar de Mumma) skulle resultera i huvudvärk, ljus- och ljudöverkänslighet, svårigheter att hålla tanke och koncentration uppe, mjölksyra som inte vill försvinna ur musklerna samt ge en rejäl utmattning på köpet. Men jag ville ändå ge det en chans. Jag måste pröva, pröva, pröva, för en dag så kommer jag förhoppningsvis märka att jag orkar lite mer, har lite mindre ont, mår lite bättre.

Tur då att jag klarade en del av tiden i bibblan (gick hem tidigare, som sagt, men jag hoppas att jag gav sken av att orka på slutet, för då var jag bra trött), för hur det än blir/blev efteråt, så var det nog värt det. Folk är så trevliga, när allt kommer omkring, inte minst läsare.

Nej, nu ska jag försöka titta lite på Tarantinos senaste, ”The Hateful Eight” (USA, 2015), med låg ljudvolym.

Sköt om er allesamman och tack än en gång!