Torsdagsenkät

Hej!

Ja, jag tycker att ett ”Hej” är på sin plats. Ni har inte hört något från mig på länge nu, men jag kämpar på så gott jag kan, i likhet med majoriteten av jordens befolkning, kantänka.

Nå, jag snubblade in på Dark Places, fortsatte till Bokbabbel och läste enkäten där, varpå jag klickade mig vidare till enkätens ursprungsblogg, Litterarum. Snabbt (nåja) insåg jag att jag kunde ta mig an enkäten själv.

Vilket jag gör nedan. Håll tillgodo.

  1. Bästa boken du läst hittills i år?

Det här blir tämligen enkelt, då läsandet blivit lidande på grund av min utmattningsdepression. Träligt, men så är det.

Så den bok(!) jag har valt ut som ”bästa” alster hittills är ”The Wheel of Time Companion: The People, Places and History of the Bestselling Series” (2015), av Robert Jordan, Harriet McDougal, Alan Romanczuk och Maria Simons. Det är, såvitt jag minns, den enda boken jag kan säga att jag har läst ut.

Däremot har jag … Jag har nog läst ut en bok till, förresten, en fackbok om hur man skriver böcker för barn. Orkar inte ta mig till bokskåpet för att se vad den heter, men den var hur som helst en kort bok.

Jo, däremot har jag påbörjat ett helt gäng böcker och serier. Så här på rak arm (det är omöjligt att skriva med rak arm!) är ett DC-seriealbum, ”New Suicide Squad: Volume 1 – Pure Insanity”, påbörjad, liksom Kazuo Ishiguros ”Begravd jätte”, Katherine Addisons ”The Goblin Emperor” (som jag prioriterar för närvarande), Guy Gavriel Kays ”Under Heaven”, del två i C S Friedmans utmärkta The Magister Trilogy, ”Wings of Wrath” och den åttonde delen av Steven Eriksons The Malazan Book of the Fallen-svit, ”Toll the Hounds”.

  1. Och sämsta?

Tja, se svaret ovan, så förstår ni.

  1. Bok i bokhyllan du ser väldigt mycket fram emot att läsa.

Tja, utöver de ovan nämnda bokverken, så vill jag hemskt gärna ta mig an Patrick Rothfuss andra del i The Kingkiller Chronicle, ”The Wise Man’s Fear”.

Åh, om jag får nämna en bok till, så är det Kameron Hurleys ”God’s War”, den första delen i den, så långt jag nu har kommit, spännande berättelsen om Nyx och många fler i trilogin som av okänd anledning benämns på flera skilda vis: God’s War Trilogy; Bel Dame Apocrypha; Nyx. Till och med författaren själv, Kameron Hurley, benämner serien med båda de förstnämnda varianterna, Bel Dame Apocrypha (God’s War Trilogy). Oavsett varianter, så tänker jag fortsätta att läsa vidare.

Får jag nämna några böcker till?

Okej, tack. Jag fick fatt i en roman(svit) om fem böcker på bokrean, inbundna och fint placerade i en av mina nya bokhyllor. Jag har velat ha böckerna länge, men slog till först nu. De jag pratar om är den 120 kapitel långa kinesiska 1700-talsromanen, uppdelad i fem böcker översatta till svenska av Pär Bergman, skriven av främst Cao Xueqin men också av Gao E.

  1. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Lite av en samvetsfråga, eller hur? Fast varför skulle det behöva vara det, egentligen?

Vad gäller min facklitteratur och all studentlitteratur, har jag ingen aning om könsfördelningen, och de bokvalen är förstås inte alltid särskilt valfria.

Om jag, däremot, synar boktitlar och författarnamn, sådär lite kvickt, är det troligen en viss övervikt i antal fysiska böcker skrivna av män, men någorlunda jämnt fördelat vad gäller författare. Jag har några långa bokserier skrivna av män (A Song of Ice and Fire, The Malazan Book of the Fallen m.fl.), men också flera självständiga romaner skrivna av kvinnor (Patricia A McKillip, Lauren Beukes, Katherine Addison, Karin Tidbeck, Caitlín R Kiernan m.fl.).

Vad jag kan se så har jag, märker jag nu, antagligen något fler självständiga romaner skrivna av kvinnor än motsvarande skrivna av män. Varför det är så, kan jag inte svara på. Beträffande antalet regelrätta fantasytrilogier, verkar jag ha ungefär lika många av respektive kön.

  1. Är det någon genre som är överrepresenterad, och vilken syns inte alls?

Fantasy som genre är superduperöverrepresenterad i bokhyllan, det mesta är också skrivet på engelska. Jag har en och annan episk fantasy-bok stående i bokhyllorna, men även sådana av det mindre episka formatet, som den enastående ”Ombria in Shadow”, av Patricia A McKillip, och Ellen Kushners nedtonade men utomordentligt välskrivna ”Swordspoint” och ”The Privilege of the Sword” som är förlagda till samma fiktiva universum i form av staden Riverside.

Science fiction är som genre klart underrepresenterad, även om jag har några pärlor av Jack Vance, Kay Kenyon, Peter F. Hamilton och redan nämnda Lauren Beukes.

  1. Ärligt nu – finns det någon bok du kanske inte läst i sin helhet, men låtsas att du gjort det?

Oj, tja, utöver viss studentlitteratur när det begav sig, vilken/vilka skönlitterära böcker kan det vara? Tror inte att jag har någon sådan bok, faktiskt, men det betyder i och för sig inte att jag kommer ihåg allt jag har läst. Om frågan istället varit vilka böcker jag skulle vilja komma ihåg, så är det förstås samtliga jag har läst.

  1. Föredrar du att låna, köpa eller byta böcker? Motivera!

Enkelt. Jag föredrar att köpa böcker och ha dem, äga dem, se dem i bokhyllan. En ny, oläst bok direkt ur paketet från någon nätbokhandel eller från hyllan i en fysisk bokhandel är något extra, tycker jag. Nya böcker luktar gott och de olästa böckerna, de som är ”obläddrade”, oöppnade och ännu inte fingrade på, är speciella, tycker jag.

När jag är i bokhandeln väljer jag alltid ett exemplar av boken som ligger längre in i högen, inte det yttersta exemplaret som många redan har fingrat på och bläddrat i. Dessutom är det förbjudet med hundöron i mina böcker och serier, vilket gäller till och med för pocketböcker som i många fall blir charmigare av att få en sliten, vikt och böjd bokrygg.

Med det skrivet, så drar jag mig inte för att låna böcker på biblioteket, inte alls, jag lånar ett gäng varje år. Men de böckerna blir aldrig desamma som ens egna, så är det bara.

Trevlig fortsättning!

 

Game of Thrones – säsong 5-trailer

Den 12 april är det så (äntligen) dags för säsong 5 i kabeltevegiganten HBO:s omåttligt populära serie Game of Thrones.

En trailer har nyligen släppts och den innehåller lite potentiella ledtrådar och antydningar om varthän serien är på väg, kontra George R R Martins egen bokserie.
Nå, här är trailern, hur som helst:

Frågor och bloggnomineringar författare/illustratörer emellan

I bloggvärlden cirkulerar just nu ”Sisterhood of the World Blogger Award”, där bloggare helt sonika rekommenderar/nominerar andra författares och deras bloggar.

Jag blev häromdagen nominerad av min författarkollega Jonas Larsson, som har skrivit ”Havet under oss”. Han skickade mig ett gäng frågor och enligt Fantomen-ordspråket ”När Jonas ställer frågor, då är det bäst att svara, annars skickar han dig till Dödskallegrottan och tvingar dig att sätta lopphalsband på Devil, eftersom varken Guran eller gamle Moz vågar och du ändå har tid över”, så förstår ni vad som gäller.

world-blogger-awardDet är bara att tacka för förtroendet från min författarkollega och hoppas att svaren gör hans frågor någorlunda rättvisa. Tack, Jonas Larsson!
Det man skall göra efter att ha blivit nominerad, tagit med Sisterhood of the World Bloggers-logotypen, tackat och länkat till författaren i fråga är följande:

I) Besvara de tio frågorna du har fått.
II) Nominera tio andra bloggare.
III) Ställa tio stycken frågor till dem.

Havet under oss, av Jonas LarssonHär är Jonas frågor (och mina svar).

Hur mycket sitter du och skriver varje dag?

En till två timmar på vardagar, efter heltidsjobbet (i vilket jag bland annat skriver), och 2-8 timmar per dag på helgerna. Helst försöker jag ha en skrivfri dag, men det är svårt att låta bli tangenterna och berättelsen.

Var brukar du sitta och skriva?

Jag är inte den som kan sitta inne i ett kafé med massor av folk och stim omkring mig när jag skriver berättelser och djupdyker ner i karaktärer och känslor, så det blir helt enkelt i köket hemmavid. Ibland sitter jag dock i soffan och antecknar eller skriver scener med penna och papper.

Vilka författare har du som dina förebilder?

Då jag började skriva mitt eget stora fantasyepos före jag någonsin började läsa några av de fantasyförfattare jag listar nedan, får jag nog kalla dem ”efterbilder” – eller snarare, förebilder efter att jag hade börjat skriva. Typ.

Inom fantasygenren, i vilken jag skriver min egen stora berättelse (med hittills utkomna ”Fred så gyllene” och ”Flammor av vrede” – i serien En saga om sorg), får jag nog säga att det går att hämta inspiration hos följande: George R R Martin (serien A Song of Ice and Fire och novellerna om Dunk och Egg) för hans sätt att levandegöra karaktärer och skapa en spännande berättelse i en värld jag som läsare gärna vistas i, men också för hans ambitionsnivå, som också gjort att jag har siktat högre, gjort min värld och berättelse mer komplex; Steven Erikson (The Malazan Book of the Fallen-serien), också han för hans ambitionsnivå, med en berättelse i en enorm skala, där allt finns med i form av gudar, magi, drakar, mäktiga svärd – och, för det mesta, trovärdiga karaktärer; Ellen Kushner (bland annat boken ”Swordspoint”) för hennes rappa, skarpa, ironiska dialogväxlingar; Patricia A McKillip (bland annat ”The Bards of Bone Plain”) för hennes vackra språk; Guy Gavriel Kay (”The Lions of Al-Rassan”), för hans vackra språk; Robin Hobb (Handelsmännen och de magiska skeppen-trilogin, Berättelsen om fjärrskådarna-serien, Den gyllene mannen-trilogin) för hennes enorma noggrannhet, detaljkunskap och -rikedom; K J Parker för ”The Folding Knife”, som bara är bra och lite klurig; J V Jones för hennes världsbygge och karaktärer i serien Sword of Shadows; ”Lyonesse”, för att det är Jack Vance och det är bra. Med flera, med flera.

Det finns otaliga läsvärda verk. Av sir Terry (Pratchett), R Scott Bakker, Brandon Sanderson, C S Friedman, Robert Jordan, Joe Abercrombie, Patrick Rothfuss, Caitlín R Kiernan, Neil Gaiman, Glen Cook, Ursula K Le Guin, Jennifer Fallon, Gail Z Martin, Johanne Hildebrandt, Tad Williams, Andrzej Sapkowski, Kate Mosse och många fler. Och, ja, givetvis J R R Tolkien.

Dra lärdom eller låt er inspireras/avskräckas av allt ni läser!

Utanför fantasygenren läser jag gärna historieböcker, om jag hinner, eller serier (tecknade, alltså). Astrid Lindgrens mer fantasyinriktade böcker – ”Bröderna Lejonhjärta”, ”Ronja Rövardotter”, ”Mio min Mio” – har absolut satt sprätt på fantasin som ung, även om jag hade livlig fantasi på egen hand också.

En tidig skönlitterär påverkan har emellertid ”Shogun” av James Clavell haft på mig. Jag läste boken som liten, två gånger, och drömde mig bort till Japan. ”Den siste mohikanen” av James Fenimore Cooper, Robert Louis Stevensons ”Skattkammarön” och ”Dr Jekyll och Mr Hyde”, ”Ivanhoe” av Walter Scott, ”Morden på Rue Morgue” av Edgar Allan Poe, Sherlock Holmes–berättelserna av Arthur Conan Doyle, Jules Vernes många böcker etcetera. Kort sagt, gamla äventyrsklassiker.

Alla författare/tecknare vars alster jag har tagit del av kan ju i viss mån ha påverkat mig genom att jag har lärt mig mer. Att skriva mycket och att läsa mycket är gamla hederliga tips – att läsa om hur du går till väga för att skriva är ett annat. Ta gärna del av Stephen Kings bok ”Att skriva: en hantverkares memoarer”, det finns gott om vägledning i den.

Hur mycket tid lägger du på att läsa andra författares böcker?

Alltför lite, är jag rädd. Hinner inte läsa så mycket som jag skulle vilja. Men jag försöker att läsa en stund på kvällen, istället för att glo på teve, exempelvis. Beroende på trötthetsnivå kan det bli allt från fem minuter (där jag läser samma stycke om och om igen, blundar och nickar till om vartannat) till två timmar, kanske. På helgen kan det bli en medveten timmes läsning mitt på dan, men det är inte säkert.

Läser du klart en bok även om den verkar trist eller dålig?

Förr gjorde jag det, men numera anser jag att jag inte har tid att lägga – eller slösa – på en bok som inte faller mig i smaken. Oftast ger jag en bok en chans på 50–100 sidor innan jag ger upp, ibland längre.

Finns det en bok som du skulle rekommendera alla att läsa?

Utöver mina böcker? Tja, ”Mästaren och Margarita” av Michail Bulgakov. (Jag borde läsa om den.) Eller vad som helst, gissar jag, av Joyce Carol Oates (jag har läst alltför få böcker av henne, men de jag har läst är bra).

Vilken är den konstigaste bok du har läst?

Inom fantasygenren är det nog ”The 13 1/2 Lives of Captain Bluebear” av Walter Moers. Stundtals mycket underhållande.

Var ser du dig själv som författare om tio år?

Med lite tur kan En saga om sorg-serien vara klar, plus gärna ett eller tre andra skrivprojekt och skrividéer jag vill förfärdiga de närmaste åren.

Med andra ord, jag skriver fortfarande böcker om tio år. Förhoppningen är att de fortsätter att bli utgivna av förlag.

En tanke som slår mig är att jag kanske har en agent då, vilket kanske då har lett till att böcker har översatts till andra språk. Det hade varit nåt, det!

Var ser du dig själv som författare om trettio år?

Då är jag mäktiga 70 år och möjligen pensionerad (vem vet hur pensionssystemet ser ut då – om det ens existerar något?). Är jag vid någorlunda god vigör skriver jag säkert alltjämt. Min gissning är att om jag inte har ”slagit igenom” före dess, så är det nog mycket skrivande för skrivandet skull, alternativt att mindre förlag kanske minns ”den där Hagel som skrev fantasyböcker på 2010-talet” och ger ut mina mästerverk för den sakens skull.

Om du skulle behöva komma på tio frågor men kunde bara komma på nio, vad skulle du göra då?

Låta intervjupersonen komma på den tionde. Så … Vad skriver du på just nu?

Tackar som frågar. Jo, jag skriver på bokmanuset till den tredje delen i En saga om sorg. Den heter ”Röda dagars hämnd”. Jag kan meddela att jag de senaste fjorton dagarna har kommit mycket långt i skrivandet och snart har glädjenyheter att komma med …
Okej då, ni får dem nu. Jag är i det närmaste färdig med manuset. På riktigt. Hedersord. Scout’s honour och så vidare.

I del tre blir det nog mer av allt, tror jag. Dessutom introducerar jag ett par nya POV-karaktärer (d.v.s. från vars perspektiv berättelsen berättas).

Det var mina svar, det.

Och de nominerade är …

Puh, jag har inte blivit hämtad och förd till Dödskallegrottan ännu. Det ger mig tid att nominera ett gäng (dock inte tio, så många kan jag inte komma upp i, sorry) bloggare, nämligen de som, utan inbördes rang- eller bokstavsordning, följer här:

Nene Ormes (En udda verklighet)

Erik Granström (Tankar från Trakorien)

Maria Turtschaninoff (Drömmar, fantasier och galenskap)

Karin Tidbeck (Brita’s Holiday Village)

Natalia Batista (Natalias mangablogg)

Lina Neidestam (Lina Neidestam)

Henrik Jonsson (The Art of Henrik Jonsson)

Caroline Hurtig (Caroline Hurtig)

Marcus Olausson (Bumleby och Marcus Olausson)

Fredrik Persson (Bakom tangenterna)

Här är mina tio frågor (och inbakade följdfrågor)

  1. Du som skriver/tecknar, varför gör du det?
  2. Vad kommer först, karaktären eller världen, berättelsen eller en dialog, titeln eller kanske bara ett ord? Berätta gärna.
  3. Vilka ”ingredienser” ska ett verk innehålla för att du ska vara nöjd? Det vill säga vad har du för krav på en god bok/serie?
  4. Vilken bok/serie som du tyvärr inte har skapat önskar du att du faktiskt hade legat bakom? (Varför är den så bra?)
  5. Vilka (andra) böcker/serier har inspirerat dig? (Ge gärna 3-5 exempel, om du kan, och motivera gärna dina val.)
  6. Så här på rak arm ska man inte sticka under stol med att det är lätt att trampa i klaveret och fastna i klichéer, stereotyper och plattityder. Är det något du tänker på? Hur gör du för att undvika dem och vilka irriterar du dig mest på?
  7. Har du några goda tips för en aspirerande författare/illustratör/serieskapare?
  8. Vad är det roligaste du har hört en – eller flera – läsare säga om ditt/dina verk?
  9. Oavsett om hen är författare eller tecknare så blir det rimligen till slut ett omslag i någon form. Vad betyder bok- eller seriealbumsomslaget för dig och hur mycket kan du påverka dess utformning? (Ge gärna exempel på vad du anser är bra respektive dåliga omslag.)
  10. Vad händer härnäst för dig i skapandeväg, det vill säga vad kan vi som väntar på något gott hoppas på från dig – och när?

Tack för svaren och lycka till med ditt fortsatta skapande. Tro mig, det är uppskattat (om än, gissar jag, tyvärr inte alltid så extremt välbetalt).