Boktitelenkät

Enkäter är ju roliga (ibland). Här är en variant av dem jag hittade hos In Another Library och Bokbabbel.

Favoritlördagssysselsättning?
A Dance with Dragons (George R. R. Martin)
Vad bär framtiden i sitt sköte?
The Gathering Storm (Robert Jordan/Brandon Sanderson)
Så, hur var vädret i helgen?
Svavelvinter (Erik Granström)
Var bor du?
Här (Wisława Szymborska)
Du bor i?
Huset vid världens kant (Lord Dunsany)
Var ligger det?
Under Heaven (Guy Gavriel Kay)
Allvarligt talat, vilken stad ligger det i?
Zoo City (Lauren Beukes)
Ligger huset på nån känd adress eller gata?
Där döda vägar möts (William S. Burroughs)
Din helg blev en …?
Feast of Souls (C. S. Friedman)
Vem är din drömkvinna?
Honmänniskan (Joanna Russ)
Så vad klassificerar du ditt senaste dygn som?
The Tyranny of the Night (Glen Cook)
Låter ju sådär. Jaså, ont i kroppen, halsont och en …?
Fevre Dream (George R. R. Martin)
Händer det något särskilt när du sover?
Leviathan Wakes (James S. A. Corey)
Dåliga nätter, alltså. Kan du då beskriva ditt humör med ett ord?
Indignation (Philip Roth)
Vad behöver du?
Smoke and Mirrors (Neil Gaiman)
Favoritfrisyr?
Trassligt hår (Akiko Yosano)
Hårfärg?
Blood of Amber (Roger Zelazny)
Favoritplagg?
Cowl (Neal Asher)
Favorit bland geometriska figurer?
Cirkeln (Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg)
Intressant. Vad önskar du dig mest?
Gåvor (Ursula K. Le Guin)
Vem har du förresten svårast att hitta?
Mister B. Gone (Clive Barker)
Går lättast vilse i?
Skräckens labyrinter (Howard Phillips Lovecraft)
Vem undviker du helst då?
Lord of Chaos (Robert Jordan)
Hur tar du dig fram här i livet?
På lerfötter (sir Terry Pratchett)
Jag förstår. Snart är det arbetsvecka igen. Var avgår din buss ifrån?
Perdido Street Station (China Miéville)
På lunchen äter du?
Jord och aska (Atiq Rahimi)
Och den maträtten är …?
Best Served Cold (Joe Abercrombie)
Jaha. Då vet jag lite mer om dig. Tack för frågestunden 🙂.

Årets böcker 2012 & Årets karaktärer 2012

Jag gillar listor, för att få tips eller inspiration. Givetvis ska en lista, av hävd, presenteras i samband med årsskiftet, men jag är inte alltför sent ute, hoppas jag. Om jag får ursäkta min senfärdighet med något, så skyller jag gärna på jobb, stress och förkylning/halsont.
Så här dyker en dubbellista upp: Årets böcker 2012 och Årets favoritkaraktärer 2012.

ÅRETS BÖCKER 2012

För tydlighets skull är gäller listan de utlästa böcker jag tyckt bäst om. Listan sträcker sig från 11 till 1.

11. The Heroes, Joe Abercrombie

10. The 13 1/2 Lives of Captain Bluebear, Walter Moers

9. Udda verklighet, Nene Ormes

8. The Left Hand of Darkness, Ursula K. Le Guin

7. Skymningsinferno, Sjón

6. Bilbo – en hobbits äventyr, J. R. R. Tolkien

5. The Thousandfold Thought, R. Scott Bakker

4. Doppler, Erlend Loe

3. Eric, Terry Pratchett

2. Azincourt, Bernard Cornwell

1. A Dance with Dragons, George R. R. Martin

ÅRETS FAVORITKARAKTÄRER 2012

De här karaktärerna har dykt upp i böcker jag läst under året.

10. Udda – Nene Ormes protagonist och sanndrömmare är en högst mänsklig person i ett tämligen omänskligt Malmö. Som sär är hon just … udda bland människor, men upptäcker med tiden att hon är mer och mer lik andra … udda (alltså de som kallas just sär, i urban fantasy-serien De sära).

9. Karsa Orlong – en cirka 80 år ung teblorkrigare från Urydstammen. 80 år är ingen ålder för en teblorman. Karsa får göra en närmast antropologisk resa ut i världen när han lämnar sin hemby med dess begränsade världsbild. Nya intryck och nya erfarenheter breddar hans horisont.
Sedan gillar jag för all del adjunkt Tavore, Kalam Mekhar och många andra i House of Chains, den fjärde boken i Steven Eriksons episka Malazan Book of the Fallen-serie.

8. Caesar – i Conn Igguldens skönlitterära historiska romanserie Kejsaren är Caesar och hans liv i centrum. En mycket bra serie, så här långt (jag är på del tre av fyra), som kan lära en hel del om livet på romartiden och om de historiska personerna kring Caesar. I år läste jag del två, Kungars död.

7. Vei – en riktig kick ass-kvinna. Hon håller till i Karl Johnssons vikingavärld med starka fantasyinslag. Johnssons tecknade serie med samma namn återfinns i magasinet Utopi.

6. Bilbo Bagger – tja, vad ska man säga? J. R. R. Tolkiens skapelse Bilbo är underhållande i hela sin lilla uppenbarelse.

5. Perrin Aybara – en av huvudkaraktärerna i Robert Jordans fantasyserie Sagan om Drakens återkomst (Wheel of Time-serien). Jag gillar hans utveckling i serien, helt enkelt. Han är en ofrivillig, tämligen ovillig ledartyp utan att egentligen veta om det. Till en början. Ju längre serien fortgår, desto mer tvingas även han inse sitt värde, om än med vacklande självkänsla.
Faktum är att jag gillar fler karaktärer i serien, förstås, det finns ju så många att välja och vraka bland, men just nu är det Perrin som gäller. Sedan kan jag sakna Egwene al’Vere som perspektivperson (POV), då hon försvinner som just POV lite då och då.

4. Andreas Doppler – i Erlend Loes roman Doppler är Andreas Doppler en given huvudfigur. Efter en cykelolycka lämnar han sitt invanda liv och flyttar ut i ett tält i skogen (men ändå ganska nära bebyggelse och mataffär) för att slippa allt. Han ogillar människor och blir vän med en älgkalv som han döper till Bongo; Doppler känner ett visst ansvar att bekanta sig med kalven då han trots allt har dräpt dess mor. En underbar, knäpp berättelse med en underfundig samhällskritik.

3. Drusas Achamian – en huvudkaraktär och trollkarl i the Mandate, en gnostisk skola grundad av Seswatha för att bland annat skydda de tre haven (the Three Seas) från icke-guden Mog-Pharaus återkomst. Drusas är grubblande och, minst sagt, fylld av samvetskval (vilket i och för sig de flesta i Richard Scott Bakkers filosofiska, mörka fantasyserie the Prince of Nothing är). Boken jag läste i år var den tredje delen i serien, The Thousandfold Thought.

2. Arya Stark – Hur kan man inte gilla Arya och hennes öde i George R. R. Martins Sagan om is och eld-serie (A Song of Ice and Fire-serien)? Ja, jag vet inte. Hon är en av de (många) stora behållningarna i serien, så även i A Dance with Dragons, den femte delen, där hon fortsätter vägen mot att bli en bad ass-flicka.

1. papegojan – en fruktansvärt rolig sidekick är papegojan i Eric, sir Terry Pratchetts suveränt underhållande lilla roman och berättelse ur Skivvärlden. Papegojan, som ägs av den 14-årige tämligen misslyckade demonologen Eric Thursley, har en klart begränsad syn på omvärlden, och ett klart begränsat ordspråk. Men är åh, så rolig.

Bonus

Får man gilla sina egna karaktärer? Alltså de som är med i mina egna berättelser? Ja, jag gör ju det. Två av dem är (utan inbördes rankning):

Helga – en så kallad klok gumma med en tragisk bakgrund i 1860-talets Skaftö. Hon är en av karaktärerna i en ännu ofärdig berättelse med arbetsnamnet Svarta Skaftö.

”Jag vet vad du vill, svartrock”, sa hon till honom efter att tystnaden byggt en mur av spänning mellan dem. Hon rev den. ”Kom in, men lämna kvar regnet därute. Om allvarliga ting skall vi tala, du och jag, men utan droppars öron.” Hennes mor, den stolta, starka, stoiska Sara på Lilla Grönskhult, som ogint nidfolk kallade Skaftöhäxan, hade en gång lärt henne att Gud i regnets fall sände ut änglar för att lyssna, för att bära med sig tidender till Hans uppmärksamma öra, men att även ormens herre hörde vad man sa i vattensmattret.

Jeunaran – en speciell karaktär i En saga om sorg-serien. Vill inte skriva för mycket om henne, men jag gillar henne skarpt. En beslutsam, orädd kvinna med hjärtat på rätta stället.

Mina fem senast utlästa böcker

Finns det inte ett uttryck som lyder ”Säg mig vilka böcker du läser och jag ska berätta vem du är”?
Nä, okej då. En så kallad parafras på något helt annat, jag vet.

Men här kommer ändå mina fem senast utlästa böcker, med den allra senaste överst:

  • The Fires of Heaven, Robert Jordan – del fem i Robert Jordans The Wheel of Time-serie. Sista delen kommer ju ut nästa år, så jag tänkte åtminstone ge mig själv chansen att läsa ikapp serien. Den käre Jordan fäste mycket vikt vid klänningar i den här delen, men i övrigt tätnar ju den så kallade intrigen …
  • Doppler, Erlend Loe – suverän och kort bok om Andreas Dopplers öde. Hans far har nyligen gått bort och han flyttar ut i skogen, där han delar tält och tid med en älgkalv. Samhällskritisk, perspektivvändande humor när den är som bäst. Rekommenderas!
  • Cirkeln, Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg – sex omaka gymnasietjejer tvingas samman av öde och omständigheter när döden besöker Engelsfors. En bra, solid, om än synnerligen dyster och humorfri första del i en trilogi som lovar mycket och mer. Det är ingen feel good-bok, direkt. Som den journalist jag är reagerade jag på småstadsblaskans kvällstidningsliknande journalister, men å andra sidan vet jag inte hur stort Engelsfors är, så jag ska kanske inte tycka för illa om det. Och nu, en petitess: Snälla författare, det heter inte ”hissa flaggan på halv stång” när någon har dött. Det heter ”hala flaggan på halv stång”. Såvida de vid flaggstången inte firade döden, förstås …
  • The Shadow Rising, Robert Jordan – del fyra i The Wheel of Time. Kommer inte riktigt ihåg vad som hände. Var ogiern med i den här delen?
  • The Dragon Reborn, Robert Jordan – del tre The Wheel of Time. Se del fyra beträffande mitt dåliga minne. Fast här letar väl Rand ändå efter Callandor, svärdet som inte är ett svärd? Eller?

Svarta Skaftö 2

”Schartau gör först en distinktion mellan Guds eviga förutseende och Guds av evighet fattade beslut rörande människans eviga öde. Han säger, att man måste skilja mellan förutse och utse.”
– två meningar ur  Lechard Johannessons inledning i Henric Schartaus Om Nådavalet, utgiven 1960.

Det är något jag får ta med mig när jag sätter mig in i schartauanismen och dess förgrundsgestalt, nämnde Henric Schartau.
Schartauanismen inverkan i Bohuslän och i Grundsund var nämligen starkt, framför allt på 1800-talet.
Min tanke är att ”den nye”, det vill säga den vikarierande kapellpredikanten ska hålla sin första predikan inför en samlad församling den 7 november 1869. Ja, det är en söndag, jag har luskat reda på det.

Research – om man nu vill ha en någorlunda realistisk story att berätta – är således A och O. Jag har letat fakta och detaljer i en mängd böcker och tidningar, men har även snappat upp en del som mina föräldrar berättat om från deras barndom, eller saker som deras far- eller morföräldrar berättat om …
… Men jag låter inte alla dessa fakta stå i vägen för min historia, min berättelse (hoppas jag). Att lära sig saker på vägen är bara kul, men någonstans måste det jag själv skriver få ta plats och ha sitt utrymme på bokmanussidorna. Skulle det visa sig att ett faktum står i vägen för handlingen, exempelvis att skeppet X inte fraktade lasten Y till landet Z i november 1869 utan först i april 1870, ja, då är det fullt möjligt att jag struntar i det historiskt korrekta faktumet och istället skriver in det som ett slags sanning för min berättelse.
Jag vägrar tro att ens trovärdighet står och faller med en sådan detalj, särskilt när det jag skriver är en helt fiktiv berättelse inom en 1800-talshistorisk bohuslänsk ram.

Men, det är ju vad jag tror.

Jag skrev för övrigt hela 2,5 sidor ikväll. Har räknat ut att jag nu har passerat det magiska 50-sidorsstrecket.
Hurra för mig!
Bara 150-175 planerade sidor kvar, sisådär.

Svarta Skaftö 1

Svarta Skaftö, vad är det?
Skaftö på vintern?
Nja, det kan det ju för all del vara. Men nej, det jag syftar på är arbetsnamnet på mitt skrivprojekt, ett slags spänningsroman med humoristiska inslag. Den är förlagd till år 1869 och har, så här långt, tre självklara protagonister: Skotten, Skaftöhäxans dotter och Bergman.

Den sistnämnda är vikarierande kapellpredikant, som får det tveksamma nöjet att hamna i en mordhistoria när han anländer till Grundsund.
Skaftöhäxans dotter heter Helga och bor inne i skogen, ganska nära kolerakyrkogården. Hon är Grundsunds kloka gumma, men också ansedd som en udda fågel bland fiskelägets sjömän och fiskare.
Skotten är just en fiskare, som antingen har skotsk påbrå – många i Bohuslän hade det vid den här tiden, då skottar och engelsmän frekventerade vårt land, eller helt sonika flyttade hit å yrkets vägnar – eller har varit i Aberdeen med nån fiskeskuta. Har inte bestämt mig än.

Här är trenne kapitelinledningar, en för varje ovan nämnd karaktär.

Skotten

Utanför Grundsund låg havet lik den här kulna gryningsdöda timman. Rigor mortis, tänkte Skotten och rodde ett årtag till. Närmre och närmre kom han sitt mål, kulan som markerade tinan. Rigor mortis. Ekan gled framåt i sin kalla rutt, fören klöv vattnet till lätta skvalpanden.
Mjölkvita dimsjok drev som djävulens oformliga sirener och lockande nymfer över det grådaskiga, kav lugna vattnet, grep och viskade omkring båtens flykt. Stillhet. En alkekung flöt som en kork på babords sida, en famn ifrån årans svepande drag och droppar. Med en plötslig ingivelse, en silverglittrande uppenbarelse i djupet, dök fågeln och försvann med ett distinkt plopp.

Helga

Kloka gummor levde i ytterkanten av Guds gränslösa nåd, ibland innanför gränsen, ofta utanför. Där Schartaus lära i Herrans ord höll folket i tukt och förmaning, bistod byns eller sockens äldsta och klokaste kvinna med galder och gärning i det praktiska.
Nu ansåg hon sig varken höra till de klokaste eller di äldste, men nog såg var och en gumman i henne alltid. Redan som liten förtvinade hennes leder och lemmar under vädrets fuktkalla tyngd och hållningen kroknade under hemmanets arbetsbörda, så smeknamnet Lilla Gumman passade hennes gestalt lika väl då som nu.

Bergman

Från Uddevalla hade han tagit hästskjuts genom bohuslandskapet, ända ut till Bokenäset, där en båt från Oxevik förde honom över till Skaftös land. I valet och kvalet mellan tvenne övernattningar i Fiskebäckskils gästgivaregård eller hos den blivande kollegan i Fiskebäckskils församling, Helge Bruhn.
Det blev till slut en natt på värdshus och en natt hos kapellpredikant Bruhn. Någorlunda utvilad efter färden från Uddevalla begav han sig första dagen ut på en promenad längs gatorna mellan de många kaptensvillorna. Kullerstenar, rika dekorationer och husdetaljer, välskötta men små trädgårdar, trevligt folk. Grundsund skulle te sig annorlunda hade Helge Bruhn låtit honom förstå den andra dagen: ”Bistert fattigt folk, lika strävsamt som svartsynt. Och svartsyntare blev de efter att Lindblom for därifrån.”