F&S

Här finner ni svaren på de mest frekvent förekommande frågorna, rörande det som händer och sker kring skrivandet av min episka fantasyberättelse En saga om sorg. Det här är således min variant av det som på engelska skrivs FAQ (frequently asked questions).
Frågorna nedan är inte (be)skrivna i någon bestämd ordning (om det ens kan finnas en sådan i ett sammanhang som det här?).

Fråga: Vad står F&S för?
Svar: Det står för Frågor och Svar och inkluderar de frågor jag oftast får från er läsare. (Se nedan)

F: Hur många delar av den episka fantasyserien En saga om sorg har kommit ut?
S: Två, hittills. Del ett, Fred så gyllene (som fysisk bok i september 2012, som e-bok i mars 2013) och del två, Flammor av vrede (som fysisk bok i september 2013, som e-bok i februari 2014). Böckerna kommer ut på Undrentide Förlag, där förlagets redaktör, Elin Holmerin, sköter ruljangsen.

F: Vad heter del tre i serien?
S: Arbetstiteln var länge Röd grynings ankomst, men titeln på själva boken blir Röda dagars hämnd.

F: Vem har gjort kartan och de fina omslagen?
S: Det har min vän Maria Helena Stanke, som driver SilverSerpent. Omslagen är noggrant genomtänkta och speglar såväl titel som innehåll i respektive del. Kartan är en dramatiskt förbättrad version från min egen blyertsritade variant som jag själv hade enkom för att komma ihåg var städer och byar låg. En bra karta ersätter alltid ett dåligt minne, kom detta uti håg!

F: Hur går skrivprocessen till?
S: Oj, vilken fråga! I och med att jag har ett heltidsjobb att ta hänsyn till, så blir det kvällar och helger som går åt till att skriva. Eftersom böckerna är långa – Fred så gyllene var ju 600 sidor inklusive appendix; Flammor av vrede blir troligen något längre (åtminstone var manuset jag skickade till förlaget längre) – så behöver jag skriva i stort sett varje dag, vilket inte alltid har blivit fallet, måste jag erkänna.
Men jo, jag kommer hem efter jobbet, äter och sätter mig vid datorn. Även när jag inte är motiverad. Även när jag är trött. Det är viktigt att komma ihåg att skrivandet är mycket av ett hantverk – skulle jag bara skriva när musan sitter på axeln eller inspirationen infinner sig, ja, då blev jag nog aldrig klar. Dessutom tycker jag att det är lättare att gå vidare i berättelsen ju oftare jag faktiskt skriver. Låter ju både logiskt och enkelt, men det är inte alltid en självklarhet. Jag är dessutom en sådan som måste uppehålla mig i den värld jag skriver i och om för att det ska bli bra och för att jag ska vara närvarande och ha kontakt med mina karaktärer.
I tid räknat brukar det bli 1-2 timmar per vardagskväll med undantag av någon arbetsdag då jag generellt sett jobbar över. På helgen försöker jag att skriva fler timmar, mellan 4 och 8 per dag, beroende på flyt och ”saker man måste göra” (tvätta, handla, löpträna, svara på mejl och, helst, läsa lite fantasy som någon annan författare skrivit).
I bästa fall skriver jag 1-4 sidor – med typsnitt Calibri storlek 12 och radavstånd 1,5 – på vardagskvällarna och 3-10 sidor på helgerna. Ungefär. Det är en oerhörd spännvidd, som ni ser.

F: Kortfrågor om allt möjligt i världen Angoria, i vilken En saga om sorg-serien utspelar sig. Vad är …

… en kharismat?
S: Kharismat är det övergripande namnet på magiutövare, så som magiutövare beskrivs på den norra delen av kontinenten Elatara. Kharismat innefattar således magiutövande häxor, trollkarlar, åkallare och besvärjare.

… en trollbit?
S: Trollbiten är en sötvattensfisk som finns i sjöar i norra Elatara. Den har den märkliga egenskapen att den inte bara är en fullt duglig matfisk så länge den är färsk, utan också kan förvandlas till vapen (eller prydnadssaker om man är fredlig av sig). Tas den upp på land och blir liggande hårdnar den nämligen och blir så hård att den kan bearbetas till pil- eller spjutspetsar eller till kniv- eller dolkblad. I normala fall blir de inte större än så. Men inte nog med det, de kan förstena troll! Om ett troll får en pil med spets av trollbit i sig, så förstenas obönhörligen trollet (vilket är synnerligen synd om man är troll).

… en ealdorman?
S: Det är en adlig titel generellt sett använd i norra Elatara före Arwerlon av ätten Rhyger skapade sitt kejsardöme. Under imperiets dagar ersattes titeln ealdorman med greve. Ett givet undantag är den semariska ätten Hurgrons hårdnackade motstånd mot en sådan förändring; ätten behöll titeln under kejsardömet och använder den än i dag, efter imperiets fall.

F: Vilka är dina inspirationskällor?
S: Inom fantasygenren måste jag nog säga att de här författarnas alster på ett eller annat sätt skänker mig inspiration: J R R Tolkien (världsbygge m.m.), George R R Martin (världsbygge, personporträtt, intriger), Robin Hobb (personporträtt, känsla för detaljer), Robert Jordan (världsbygge, magisystem), Brandon Sanderson (världsbygge, ambition) och Steven Erikson (världsbygge, ambition, personporträtt), Ellen Kushner (dialog), Kameron Hurley (världsbygge, personporträtt, in medias res), R Scott Bakker (världsbygge, ambition, magi), Joe Abercrombie (personporträtt, dialog), Patrick Rothfuss (världsbygge, intrig, personporträtt), Glen Cook (dialog m.m.), Patricia A McKillip (personporträtt, sätt att skriva m.m.) med flera, med flera. Det finns hur många som helst, förstås.
Fast när jag började skriva på serien i oktober 2006 hade jag inte läst fantasy (möjligen om jag räknar Michail Bulgakovs mästerliga Mästaren och Margarita som undantag) sedan första halvan av 1990-talet, då jag inte bara spelade rollspel utan även läste böcker av J R R Tolkien, Stephen Donaldson och diverse noveller (eller utdrag och delar av dem) av exempelvis Michael Moorcock eller sir Terry Pratchett. Däromkring blev det också mycket tecknade serier, bland annat Fantomen och Conan. Så mellan, säg, 1995 och 2006, blev det mest facklitteratur av alla möjliga slag, och egentligen återupptog jag inte fantasyläsandet förrän 2007 igen. Det året innebar emellertid en mycket bra nystart, med både George R R Martin och Joe Abercrombie, två författare som givetvis inspirerade mig under tiden och efter jag hade läst deras alster.
Före dess … tja, inspirationen kom nog mest genom film, vår underbara, magiska, tragiska, roliga, brutala verklighet och det faktum att jag var starkt motiverad att skriva något friare än den akademiska magisteruppsats jag just hade lämnat in.