Frågor och bloggnomineringar författare/illustratörer emellan

I bloggvärlden cirkulerar just nu ”Sisterhood of the World Blogger Award”, där bloggare helt sonika rekommenderar/nominerar andra författares och deras bloggar.

Jag blev häromdagen nominerad av min författarkollega Jonas Larsson, som har skrivit ”Havet under oss”. Han skickade mig ett gäng frågor och enligt Fantomen-ordspråket ”När Jonas ställer frågor, då är det bäst att svara, annars skickar han dig till Dödskallegrottan och tvingar dig att sätta lopphalsband på Devil, eftersom varken Guran eller gamle Moz vågar och du ändå har tid över”, så förstår ni vad som gäller.

Det är bara att tacka för förtroendet från min författarkollega och hoppas att svaren gör hans frågor någorlunda rättvisa. Tack, Jonas Larsson!
Det man skall göra efter att ha blivit nominerad, tagit med Sisterhood of the World Bloggers-logotypen, tackat och länkat till författaren i fråga är följande:

I) Besvara de tio frågorna du har fått.
II) Nominera tio andra bloggare.
III) Ställa tio stycken frågor till dem.

Här är Jonas frågor (och mina svar).

Hur mycket sitter du och skriver varje dag?

En till två timmar på vardagar, efter heltidsjobbet (i vilket jag bland annat skriver), och 2-8 timmar per dag på helgerna. Helst försöker jag ha en skrivfri dag, men det är svårt att låta bli tangenterna och berättelsen.

Var brukar du sitta och skriva?

Jag är inte den som kan sitta inne i ett kafé med massor av folk och stim omkring mig när jag skriver berättelser och djupdyker ner i karaktärer och känslor, så det blir helt enkelt i köket hemmavid. Ibland sitter jag dock i soffan och antecknar eller skriver scener med penna och papper.

Vilka författare har du som dina förebilder?

Då jag började skriva mitt eget stora fantasyepos före jag någonsin började läsa några av de fantasyförfattare jag listar nedan, får jag nog kalla dem ”efterbilder” – eller snarare, förebilder efter att jag hade börjat skriva. Typ.

Inom fantasygenren, i vilken jag skriver min egen stora berättelse (med hittills utkomna ”Fred så gyllene” och ”Flammor av vrede” – i serien En saga om sorg), får jag nog säga att det går att hämta inspiration hos följande: George R R Martin (serien A Song of Ice and Fire och novellerna om Dunk och Egg) för hans sätt att levandegöra karaktärer och skapa en spännande berättelse i en värld jag som läsare gärna vistas i, men också för hans ambitionsnivå, som också gjort att jag har siktat högre, gjort min värld och berättelse mer komplex; Steven Erikson (The Malazan Book of the Fallen-serien), också han för hans ambitionsnivå, med en berättelse i en enorm skala, där allt finns med i form av gudar, magi, drakar, mäktiga svärd – och, för det mesta, trovärdiga karaktärer; Ellen Kushner (bland annat boken ”Swordspoint”) för hennes rappa, skarpa, ironiska dialogväxlingar; Patricia A McKillip (bland annat ”The Bards of Bone Plain”) för hennes vackra språk; Guy Gavriel Kay (”The Lions of Al-Rassan”), för hans vackra språk; Robin Hobb (Handelsmännen och de magiska skeppen-trilogin, Berättelsen om fjärrskådarna-serien, Den gyllene mannen-trilogin) för hennes enorma noggrannhet, detaljkunskap och -rikedom; K J Parker för ”The Folding Knife”, som bara är bra och lite klurig; J V Jones för hennes världsbygge och karaktärer i serien Sword of Shadows; ”Lyonesse”, för att det är Jack Vance och det är bra. Med flera, med flera.

Det finns otaliga läsvärda verk. Av sir Terry (Pratchett), R Scott Bakker, Brandon Sanderson, C S Friedman, Robert Jordan, Joe Abercrombie, Patrick Rothfuss, Caitlín R Kiernan, Neil Gaiman, Glen Cook, Ursula K Le Guin, Jennifer Fallon, Gail Z Martin, Johanne Hildebrandt, Tad Williams, Andrzej Sapkowski, Kate Mosse och många fler. Och, ja, givetvis J R R Tolkien.

Dra lärdom eller låt er inspireras/avskräckas av allt ni läser!

Utanför fantasygenren läser jag gärna historieböcker, om jag hinner, eller serier (tecknade, alltså). Astrid Lindgrens mer fantasyinriktade böcker – ”Bröderna Lejonhjärta”, ”Ronja Rövardotter”, ”Mio min Mio” – har absolut satt sprätt på fantasin som ung, även om jag hade livlig fantasi på egen hand också.

En tidig skönlitterär påverkan har emellertid ”Shogun” av James Clavell haft på mig. Jag läste boken som liten, två gånger, och drömde mig bort till Japan. ”Den siste mohikanen” av James Fenimore Cooper, Robert Louis Stevensons ”Skattkammarön” och ”Dr Jekyll och Mr Hyde”, ”Ivanhoe” av Walter Scott, ”Morden på Rue Morgue” av Edgar Allan Poe, Sherlock Holmes–berättelserna av Arthur Conan Doyle, Jules Vernes många böcker etcetera. Kort sagt, gamla äventyrsklassiker.

Alla författare/tecknare vars alster jag har tagit del av kan ju i viss mån ha påverkat mig genom att jag har lärt mig mer. Att skriva mycket och att läsa mycket är gamla hederliga tips – att läsa om hur du går till väga för att skriva är ett annat. Ta gärna del av Stephen Kings bok ”Att skriva: en hantverkares memoarer”, det finns gott om vägledning i den.

Hur mycket tid lägger du på att läsa andra författares böcker?

Alltför lite, är jag rädd. Hinner inte läsa så mycket som jag skulle vilja. Men jag försöker att läsa en stund på kvällen, istället för att glo på teve, exempelvis. Beroende på trötthetsnivå kan det bli allt från fem minuter (där jag läser samma stycke om och om igen, blundar och nickar till om vartannat) till två timmar, kanske. På helgen kan det bli en medveten timmes läsning mitt på dan, men det är inte säkert.

Läser du klart en bok även om den verkar trist eller dålig?

Förr gjorde jag det, men numera anser jag att jag inte har tid att lägga – eller slösa – på en bok som inte faller mig i smaken. Oftast ger jag en bok en chans på 50–100 sidor innan jag ger upp, ibland längre.

Finns det en bok som du skulle rekommendera alla att läsa?

Utöver mina böcker? Tja, ”Mästaren och Margarita” av Michail Bulgakov. (Jag borde läsa om den.) Eller vad som helst, gissar jag, av Joyce Carol Oates (jag har läst alltför få böcker av henne, men de jag har läst är bra).

Vilken är den konstigaste bok du har läst?

Inom fantasygenren är det nog ”The 13 1/2 Lives of Captain Bluebear” av Walter Moers. Stundtals mycket underhållande.

Var ser du dig själv som författare om tio år?

Med lite tur kan En saga om sorg-serien vara klar, plus gärna ett eller tre andra skrivprojekt och skrividéer jag vill förfärdiga de närmaste åren.

Med andra ord, jag skriver fortfarande böcker om tio år. Förhoppningen är att de fortsätter att bli utgivna av förlag.

En tanke som slår mig är att jag kanske har en agent då, vilket kanske då har lett till att böcker har översatts till andra språk. Det hade varit nåt, det!

Var ser du dig själv som författare om trettio år?

Då är jag mäktiga 70 år och möjligen pensionerad (vem vet hur pensionssystemet ser ut då – om det ens existerar något?). Är jag vid någorlunda god vigör skriver jag säkert alltjämt. Min gissning är att om jag inte har ”slagit igenom” före dess, så är det nog mycket skrivande för skrivandet skull, alternativt att mindre förlag kanske minns ”den där Hagel som skrev fantasyböcker på 2010-talet” och ger ut mina mästerverk för den sakens skull.

Om du skulle behöva komma på tio frågor men kunde bara komma på nio, vad skulle du göra då?

Låta intervjupersonen komma på den tionde. Så … Vad skriver du på just nu?

Tackar som frågar. Jo, jag skriver på bokmanuset till den tredje delen i En saga om sorg. Den heter ”Röda dagars hämnd”. Jag kan meddela att jag de senaste fjorton dagarna har kommit mycket långt i skrivandet och snart har glädjenyheter att komma med …
Okej då, ni får dem nu. Jag är i det närmaste färdig med manuset. På riktigt. Hedersord. Scout’s honour och så vidare.

I del tre blir det nog mer av allt, tror jag. Dessutom introducerar jag ett par nya POV-karaktärer (d.v.s. från vars perspektiv berättelsen berättas).

Det var mina svar, det.

Och de nominerade är …

Puh, jag har inte blivit hämtad och förd till Dödskallegrottan ännu. Det ger mig tid att nominera ett gäng (dock inte tio, så många kan jag inte komma upp i, sorry) bloggare, nämligen de som, utan inbördes rang- eller bokstavsordning, följer här:

Nene Ormes (En udda verklighet)

Erik Granström (Tankar från Trakorien)

Maria Turtschaninoff (Drömmar, fantasier och galenskap)

Karin Tidbeck (Brita’s Holiday Village)

Natalia Batista (Natalias mangablogg)

Lina Neidestam (Lina Neidestam)

Henrik Jonsson (The Art of Henrik Jonsson)

Caroline Hurtig (Caroline Hurtig)

Marcus Olausson (Bumleby och Marcus Olausson)

Fredrik Persson (Bakom tangenterna)

Här är mina tio frågor (och inbakade följdfrågor)

1. Du som skriver/tecknar, varför gör du det?
2. Vad kommer först, karaktären eller världen, berättelsen eller en dialog, titeln eller kanske bara ett ord? Berätta gärna.
3. Vilka ”ingredienser” ska ett verk innehålla för att du ska vara nöjd? Det vill säga vad har du för krav på en god bok/serie?
4. Vilken bok/serie som du tyvärr inte har skapat önskar du att du faktiskt hade legat bakom? (Varför är den så bra?)
5. Vilka (andra) böcker/serier har inspirerat dig? (Ge gärna 3-5 exempel, om du kan, och motivera gärna dina val.)
6. Så här på rak arm ska man inte sticka under stol med att det är lätt att trampa i klaveret och fastna i klichéer, stereotyper och plattityder. Är det något du tänker på? Hur gör du för att undvika dem och vilka irriterar du dig mest på?
7. Har du några goda tips för en aspirerande författare/illustratör/serieskapare?
8. Vad är det roligaste du har hört en – eller flera – läsare säga om ditt/dina verk?
9. Oavsett om hen är författare eller tecknare så blir det rimligen till slut ett omslag i någon form. Vad betyder bok- eller seriealbumsomslaget för dig och hur mycket kan du påverka dess utformning? (Ge gärna exempel på vad du anser är bra respektive dåliga omslag.)
10. Vad händer härnäst för dig i skapandeväg, det vill säga vad kan vi som väntar på något gott hoppas på från dig – och när?

Tack för svaren och lycka till med ditt fortsatta skapande. Tro mig, det är uppskattat (om än, gissar jag, tyvärr inte alltid så extremt välbetalt).

Fred så gyllene på Bokmässan – och på SF-Bokhandeln!!!

Var på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg i dag, lördag, tillsammans med tusentals andra (kön var den längsta jag har varit med om in till mässan – men det gick smidigt och lugnt till).
Jag hade fyra specifika syften med resan in i trängseln, svetten, parfymdunsterna, knuffarna, värmen, glädjen, monterföreläsningarna (hade inte råd att gå på betalseminarierna i år heller) och uppträdandena.
I vanlig ordning hade jag gjort en liten lista på klockslag att hålla mig till, en boksignering att gå på eller böcker/serier att köpa i SF-Bokhandelns som alltid extremt hemtrevliga monter.
I vanlig ordning gick jag vilse inne på mässgolvet, men till slut fann jag min väg favoritbokhandelns välbesökta yta – och min egen Fred så gyllene, som till en början låg tätt intill Natalia Batistas spännande matriarkatmanga Sword Princess Amaltea men som senare under dagen hamnade intill George R R Martins svenska pocketversion av Drakarnas dans; att ens få äran att se sin egen bok ligga på samma bord som endera av dessa verk får ses som en stor ära.

För att förtydliga: Ni läste rätt! SF-Bokhandeln har börjat sälja Fred så gyllene, och från och med måndag även Flammor av vrede. Så underbart roligt att gå in på SF-Boks hemsida och söka upp sig själv, och sina böcker. (Jag gick in på hemsidan alldeles nyss och Fred så gyllene är redan tillfälligt slutsåld på nätet – men den går att beställa, såklart.)
Det är förstås Undrentide Förlag som ordnat med detta, och till min stora glädje hade förlagets Elin Holmerin- respektive Anna Blixt-titlar en helt eget hyllplan.

Natalia Batista på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2013. (Foto: Stefan Hagel)

Lina Neidestam på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg 2013. (Foto: Stefan Hagel)

Okej, så om mitt egotillfredsställande var ett av målen med bokmässebesöket, vad var då nummer två på listan (de efter punkt ett är utan inbördes ordning)?
Jo, jag ville få redan nämnda Sword Princess Amaltea signerad av Natalia Batista, som jag tycker är en suverän mangaillustratör (får man skriva mangaka om en icke-japansk serieskapare?). Till min stora glädje tog hon sig tid att signera serieboken och, som alltid när man har att göra med en illustratör, så gjorde hon en fin liten teckning också.
Nästa punkt på listan var att få fatt i ett Zelda vs patriarkatet-album, så att supercoola Lina Neidestam kunde signera/rita en fin bild (på en glad Zelda!). Jag försökte redan förra året, men då tog alla hennes Zelda-böcker slut så jag blev utan. Hon meddelade att hon inte kommer på Fantastika på grund av att hon måste arbeta (d.v.s. teckna serier), men hon sa till mig att det blir åtminstone ett fjärde Zelda-album, vilket låter bra. Hon jobbar hårt, men kan samtidigt leva sin dröm, hoppas jag, när hon nu kan leva på sitt tecknande. Det är få förunnat inom seriebranschen att göra så.
En annan är ju Henrik Jonsson, den från Vänersborg bördige tecknaren som också var på Bokmässan (men som jag aldrig hittade); jag intervjuade honom i Vänersborgaren i augusti.

Den fjärde punkten på listan var att flumma runt och köpa böcker eller serier. Det lyckades.
Jag köpte:

• Sword Princess Amaltea (Natalia Batista)
• Zelda vs patriarkatet (Lina Neidestam)
• Alena (Kim W Andersson)
• The Complete Fairy Tales: The Brothers Grimm (Jacob och Wilhelm Grimm)

Sara Bergmark Elfgren. (Foto: Stefan Hagel)

En sak gjorde jag emellertid inte på Bok- och biblioteksmässan uti Göteborg anno 2013: Jag brast inte ut i sång.
Det var Alexandra Pascalidou, en i övrigt omdömesgill och vanligtvis förnuftig kvinna, som föreslog att jag skulle ta ton i en allsång som öppnade den programpunkt hon var med i när jag råkade stå i kö till Natalia Batista-signeringen. Jag vägrade med stoiskt mod. Till mitt försvar sjöng varken hon själv eller någon annan.
Utöver ”Pascalidou-incidenten” gjorde jag bara bort mig en gång: När jag skulle ta en bild på Lina Neidestam. Jag satte mig på huk och skulle vinkla kameran så att jag kunde ta en höjdare (alltså en bild på högkant), varpå jag nästan tappade balansen. Fick greppa tag i signeringsbordet för att inte välta omkull på mässgolvet. Men den bjuder jag på, för bilden blev bra. Pratade också med Kolik Förlags Fabian Göransson en stund och, senare, med Veis skapare Karl Johnsson (han gör den tillsammans med Sara Bergmark Elfgren, som jag lyssnade på när hon och några till diskuterade fenomenet The Walking Dead.

Väl ute ur mässans kvava, övervarma och syrefattiga lokaler, vandrade jag med stor hast, hunger, törst och ett trängande, blåsrelaterat behov till en restaurang på Kungsgatan, där jag urinerade i en toalett och åt entrecôte och drack en öl sittandes vid ett bord.
Med gott om tid över tills tåget gick, svassade jag sedan till SF-Bokhandeln och köpte ytterligare en bok, eftersom jag inte hade förslösat hela den valda bokmässebudgeten ännu. Boken jag valde var en, gissar jag, lättviktare i sammanhanget: Dhampir – A Novel of the Noble Dead, av Barb och J C Hendee.

Kontrasternas helg är till ända

Helgen i Uppsala = trevliga dagar

Ja, så var jag hemma igen efter att ha tillbringat en skön helg i Uppsala, där Kontrast – Swecon 2012 hölls fredag-söndag. Det blev en kanontrevlig och intressant helg. Det är lika bra att skriva det direkt, så att alla vet om det.

Ur en personlig synvinkel signerade jag min debutroman Fred så gyllene i det välbesökta försäljnings- och signeringsrummet, som låg strategiskt mellan mingelområdet och salarna där de många och intressanta programpunkterna avhandlades.

En annan mycket trevlig händelse var förstås att Elin Holmerin blev intervjuad av Håkan Wester. Intervjun handlar om hennes författarskap och hon läser även en snutt ur De två odjuren.

Under avslutningsceremonin igår berättade Kontrasts ordförande, den vänlige och vältalige (och långe) Johan Anglemark, att hela 453 besökare kom till science fiction och fantasykongressen på hotell Gillet mitt i Uppsala, en siffra högre än vad arrangörerna hade vågat hoppas på. Efter hela kongressen tog sig ”de överlevande” till puben Pipes of Scotland för ett lyckat Dead Dog Party, där kvarvarande Kontrastdeltagare, besökare, gäster och hedersgäster deltog, åt och drack öl. Hedersgästerna Joe Abercrombie, Kelly Link, Niels Dalgaard, Peter Watts (som tyckte att ”this has been awesome!”) och, inte minst, Sara Bergmark Elfgren. Plus Caitlin Sweet, Ylva Spångberg, arrangörerna och många många fler. Och så lilla jag, förstås.

Dessförinnan pågick ju själva kongressen i dagarna tre. Utöver den egotrippade höjdpunkten att få signera böcker och prata med Elin Holmerin, så var det alla bra programpunkter och trevliga möten med såväl författare som besökare.
Intervjuerna med hedersgästerna Joe Abercrombie (igår) och Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (i lördags) var intressanta och inte sällan roliga att lyssna på. Många glada skratt.
Jag pratade lite kort med mr Abercrombie, som tyckte att det var genuint roligt att åka runt på konvent och kongresser och träffa fans. Nästa större åtagande är Australien, sa han. Efter den resan kommer han att kunna tillbringa tid med fru och barn igen. Han nämnde flera gånger att han saknar dem, vilket förstås är fullt begripligt.
Kontrastarrangörerna hade en osviklig röta beträffande Abercrombies bok Red Country. Eller hade de det? Ja, på många sätt hade de det, för dels visste de inte att britten skrev en bok som eventuellt kanske möjligen skulle bli färdig hösten 2012, dels är Red Country egentligen inte utgiven ännu. ”Man gjorde ett undantag för oss”, säger Johan Anglemark. Därmed kunde undertecknad, och många med mig, köpa den superfärska boken på Kontrast – och sedermera på andra ställen i Sverige. I övriga världen kommer boken ut om ett par veckor, för övrigt.
Kön ringlade sig kön lång till Joe Abercrombies signeringsbord i fredags, där han log och skrev sitt namn, log och skrev sitt namn. Ja, jag stod nämnda kö, plus några minuter senare i den till Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandbergs bord en halvmeter längre bort. Eftersom jag läst Cirkeln köpte jag Eld (ganska logiskt, i och för sig).
De skrev:

Till Stefan!
Med varma hälsningar från Engelsfors!
Kul att ses på Swecon
… Tack för trevlig intervju!

Ja, jag har ju intervjuat dem på min blogg (för den som händelsevis har missat det), vilket var just trevligt. Det blir ju trevligt när man har att göra med trevliga människor.

Under helgens lopp fick jag till slut hälsat på och pratat med flera andra som jag har intervjuat på bloggen. Nene Ormes, som stod för lördagens suveräna steampunk-föreläsning – där hon bjöd upp Fred så gyllenes omslags- och kartillustratör Maria Helena Stanke och hennes kompisar Erika och Gunnar, alla iklädda just passande steampunk-outfits.

Tilläggas bör är att de blev hela kongressens mest fotograferade besökare (kanske endast överträffade som fotomotiv av hedersgästen Joe Abercrombie). Kul.

Eftersom steampunk-föreläsningen hölls samtidigt som Sara Bergmark Elfgrens, Mats Strandbergs, Karl Johnssons, Kim W Anderssons och Lina Neidestams gemensamma samtal om serieprojektet Berättelser från Engelsfors, som ska komma ut i serieform i april nästa år, trodde jag att jag hade missat chansen att få ett ex av Zelda signerat av Lina Neidestam.
Och det gjorde jag också, för de ex hon tog med sig tog slut ögonaböj före jag hann ta mig till hennes signeringsbord. Men jag missade inte chansen att få en liten pratstund med den otroligt skickliga, skärpta, trevliga, charmiga, coola och roliga illustratören. För mig var det en av de stora höjdpunkterna under kongressen, trots att jag inte fick med mig något av hennes alster hem. Nämnde jag att hon var (= är!) trevlig?
Avslappnade och lättpratade var också Kim W Andersson och Karl Johnsson. Den senare kände igen mig från Bok- och biblioteksmässan i Göteborg häromveckan, där jag köpte hans Mara från Ulthar, två nummer av Utopi och en prenumeration av just Utopi (i vilken han publicerar sin sköna fantasyvikingaserie Vei. I nästa nummer, där del tre av Vei finns med, utlovar Karl Johnsson, utöver våld, sex.

Jag snubblade på Ola Wikander, som hade kongressens kanske mest levande föreläsning, den om protofantastik. I en överfullsatt sal delgav han oss åhörare sitt perspektiv på fantastikens ursprung.
En annan överfullsatt föreläsning var Britt-Inger Johanssons om hjältinnor i science fiction och fantasy. Starka kvinnor (eller ”kick-ass women”, som hon själv sa) kontra kvinnor framställda som offer, så som de framställdes på magasins- och bokomslag. Det här var en av de där programpunkterna som tog slut alldeles för kvickt och som hade kunnat hålla på hela dagen, med tanke på vilken till synes outtömlig kunskap hon hade.
Jag pratade Erik Granström och Ylva Spångberg, båda intervjuade av mig på bloggen. Båda sköna personer.

Sist men inte minst, så träffade jag flera andra trevliga människor. Bland annat catahyaner som Julle och Ziz och Vinter och English Bookshops Malin. Och författare som Anna Blixt (Undrentide Förlag ger ut hennes Fredens pris), som lagt ut en bild från Kontrast. Vid förlagets bord sålde även Eva Holmquist sin science fiction-roman Kedjor känns bara när du rör dig (Ordspira Förlag).

Ja, för att sammanfatta:
Jag har tydligen haft det trevligt, träffat folk och, vilket jag inte nämnt förrän här, druckit lite öl och ätit mycket gott. En bra helg, med andra ord.
Lägg därtill att rummet på hotellet var perfekt och personalen oklanderlig, vilket bara det förhöjde Uppsala-vistelsen ytterligare.