2017 – nytt år, nya möjligheter

”Nytt år, nya möjligheter”, heter det ju.

Låt oss hoppas att det stämmer.

Som ni har märkt går det tämligen lång tid mellan blogginläggen här. Det beror förstås inte på er, utan på mig och mitt utmattningssyndrom som bara pågår, pågår, pågår …

Jag gör framsteg, inget snack om den saken, men det tar sin rundliga tid i form av små, korta myrsteg. Ett i taget.

Därför hyser jag stora förhoppningar om att detta är året då jag faktiskt blir färdig med En saga om sorgs tredje del, ”Röda dagars hämnd”.

De dryga två åren som har gått sedan jag gick in i väggen är en serie av misslyckanden i att bli färdig, mest på grund av att varken ork, koncentrationsförmåga eller allmän kapacitet har funnits hos mig. Därmed inte sagt att jag inte har försökt, tvärtom, försöken att skriva är otaliga och anteckningar har det blivit, men att verkligen få ihop alla intrigtrådar, kronologin, världsbygget och gestaltandet av respektive karaktär kräver sin person, har jag märkt.

Det som har varit bra med de gångna två åren är att jag verkligen tvingats reflektera över vad jag vill ska hända i berättelsen, och när, var och hur det ska ske. Och för vem det ska inträffa.

Det har gjort att min kunskap om världen och karaktärerna har vuxit något enormt. Jag har långt mycket mer ”kött på benen” nu än i slutet av 2014 (och då hade jag förstås långt mer information om allt än när jag startade 2006).

Världen, Angoria, har genomgått en grundlig genomgång, där jag, som faktaunderlag utanför det som syns i den faktiska berättelsen, har så mycket fakta att tillgå när jag behöver att det i sig kan innebära att det blir lättare att skriva själva berättelsen.

Vad av allt det jag har lärt mig som till slut hamnar i berättelsen – mellan pärmarna, så att säga – är ovisst. En del kommer att dyka upp, det kan jag säga redan nu, medan en del lär ligga orört i nån mapp i datorn (eller förbli oläst i ett kollegieblock). Eller så kan det bli stoff till framtida berättelser.

* * *

Flera personer, både vänner och läsare, har oberoende av varandra påpekat för mig att ”Röda dagars hämnd” finns med i Science Fiction Bokhandelns vinterkatalog 2016, på sidan 6.

Vilket är otroligt hedrande, såklart.

Kruxet är dock att själva boken ännu inte är färdigskriven. Den kommer att bli färdig, oroa er inte, men jag kan alltså inte ange ett exakt datum ännu. Däremot får ni som vill givetvis förboka titeln på t.ex. SF-Bokhandeln, om inte annat för att visa dem ert intresse av boken. Sedan får jag försöka bli färdig så fort jag bara kan med att förse er med en så bra bok det bara kan bli.

Lite mer tålamod, bara.

Under tiden finns det, som alltid, gott om läsvärda fantasyalster därute.

Uppdatering gällande Röda dagars hämnd

Var hälsade, jordbor!

Och även andra, förstås, jag vill ju att alla ska känna sig välkomnade.

Nå, jag blev varse om att en uppdatering och ett förtydligande gällande den tredje delen i fantasyeposet En saga om sorg, ”Röda dagars hämnd”.

Till alla som väntar på den: Den är alltjämt ofärdig.

En del skrivande återstår, nämligen. Bland annat så vill jag möblera om inte bara vissa kapitel, utan även inom några kapitel. Jag har en plan för hur det ska gå till och vad som bör kunna redigeras bort eller måste läggas till. Jag vill passa på att tacka God of Shadows, som gjorde mig uppmärksam på otydligheten här på bloggen (det är korrigerat nu).

Arbetet med boken har fått ligga på is långa perioder, då min utmattningsproblematik har omöjliggjort skrivande (och läsande). Men jag har som sagt en idé och diverse kompletterande ströanteckningar om vad som ska göras, så alla ni som väntar får hålla er till tåls ytterligare ett litet tag.

Under tiden har ni förstås goda möjligheter att antingen läsa om ”Fred så gyllene” (del ett) och ”Flammor av vrede” (del två) eller läsa något helt annat.
Själv hoppas jag kunna ta mig an exempelvis Kameron Hurleys rosade trilogi (med de tre böckerna ”God’s War”, ”Rapture” och ”Infidel”), men också någon mer Patricia A. McKillip-bok (som ”Alphabet of Thorns”) eller Jo Waltons ”The Just City” eller R. Scott Bakkers ”The Judging Eye” eller de avslutande tre delarna i tiobokssviten The Malazan Book of the Fallen eller … Ja, det finns hur många olästa böcker som helst i bokhyllorna. Attans, vilket i-landsproblem.

Till dess jag kan läsa böcker på riktigt igen, fungerar ”substitutet” seriealbum alldeles utmärkt. Del två i Lantern City-serien är fortsatt underhållande och jag vill gärna påbörja Alabaster-serien snart.

Ja, ja, tålamod är en dygd, inte sant?

Röda dagars hämnd – kommer i augusti

Japp, så är det.
Det är bättre att göra rätt och bra och snyggt än att göra fort och förhastat.
Därför kommer Röda dagars hämnd ut i vacker sensommarmånad istället, låter Undrentide Förlag meddela. Och härmed gör jag detsamma.
Ni kommer (förhoppningsvis) inte att bli besvikna över väntan.
En väntan som för all del inte blir George R. R. Martin-lång, trots allt. Del två, Flammor av vrede, utkom ju faktiskt 2013.

Ville bara hålla er uppdaterade.

Sköt om er, därute.

Ring ut det gamla, ring in det nya – gott nytt år!

Sitter framför datorn med ont i halsen och en förkylningsbestruken hängighet. Hostan kommer och går …
Jaja, det var tycka synd om mig-inledningen.

Så.

Bort med det, bara. Ut med det.

För faktum är att vi har kommit till årets sista dag.

Vad vore ett farväl till 2014 utan en litterär tillbakablick?
Nä, precis. ”Ordfattigt” är ordet ni suktar efter. Jag hade valt ett annat ord, men låt gå.

Vad handlade då mitt litterära 2014 om?
Här följer ett slags sammanfattning i punktformat. 2014 var året då …

  • jag missade flera deadlines gällande tredje delen av En saga om sorg-serien. ”Röda dagars hämnd”, och en tålmodig förläggare i form av Elin Holmerin på Undrentide Förlag (tack för tålamodet, Elin!), blev lidande på grund av många saker: bland annat sjukdomar och annat elände i familjen, byte av jobb och stress, egna sjukdomar och en operation, samt lite till. Ja, ni vet, tråkiga händelser i livet, helt enkelt.
    Men till slut blev jag ju faktiskt färdig med manuset. Gissa om jag blev glad när jag skickade in det tilltagna manuset till förlaget för några veckor sedan.
    Nu har jag, efter några dagars frihet från internet och en välbehövlig paus från skrivande och tangentbordsknappande, påbörjat appendixet till ”Röda dagars hämnd”; lite lurigt att få till appendix är det, jag menar hur mycket ska jag avslöja, ska jag till och med skippa ett namn eller en organisation för att inte avslöja det förrän läsaren råkar på det i själva texten? Angenäma problem, hur som helst, som jag gillar att ta i tu med.
  • Maria Helena Stanke på SilverSerpent gjorde färdigt ”Röda dagars hämnd”-omslaget. Det blev riktigt snyggt (igen). Här kan ni följa hennes arbete med omslaget (i sig en inblick i en kreativ och skapande process).
  • jag, efter ett författarfikaträffsförslag från nämnda Maria, ändrade titeln från ”Röd grynings ankomst” till ”Röda dagars hämnd”. En förbättring av titeln, tycker jag, trots att jag hade haft den förstnämnda titeln i flera år.
  • jag inte hann skriva på något annat bokprojekt. Min historiska (och fristående) spänningsroman(?) Svarta Skaftö, exempelvis, får vänta, liksom en väldigt speciell berättelse med vampyrer, magi och en exorcist, eller ett skrivprojekt som inkluderar det mytomspunna och förbannade skeppet ”Flygande Holländaren”. Plus att jag inte fick spottat ur mig några noveller, heller. Lite synd.
  • jag läste ut flera bra fantastikböcker, noveller och serier. Gillade DC-serien ”Demon Knights” riktigt skarpt. En variant på Arthur-sagan. Kul. Har läst ut delarna fem och sex i Steven Eriksons långa Malazan-svit, ”Midnight Tides” respektive ”The Bonehunters”. Båda klart läsvärda, även om jag inte kommer ihåg exakt vad del fem handlade om längre :). Gillade Peter Bergtings mystiska och tankeväckande – för att inte tala om vältecknade – ”Tecken i skyn”. Läste ut Brandon Sandersons maffiga ”Words of Radiance”, d.v.s. del två i The Stormlight Archive-sviten. Också läsvärd, även om jag tycker att någon karaktär får för mycket screen time. Sedan måste jag framhålla Robin Hobbs ”Narrens hemlighet” och  ”Narrens öde” – hon är duktig, den där Hobb, på detaljer, på att gå ner på djupet av mänsklig självömkan när Sonen drabbas av ständiga motgångar. Det är inte alltid jag gillar Sonen – berättelsen är ju skriven i jag-form och därmed begränsad till hans egocentriska perspektiv – och berättelsens tempo kan vara rätt lågt, stundtals, men åh vilken koll hon verkar ha på berättande och skrivande, Robin Hobb! För en författare på en helt annan nivå kan jag bara läsa och lära och finslipa mina egna verktyg.
  • ett gäng (fördelade i fyra geografiska grupperingar i Finland och Sverige, varav jag tillhör Västkustgruppen här i Bohuslän) drog igång Fantastisk Podd, en podd om skrivande och läsande av fantastik. Märk väl att jag är en mycket blygsam kugge i det stora Fantastisk Podd-maskineriet. Det har varit roligt och intressant att samtala om skrivande, och podden som sådan tycks ha blivit en succé inom fantastikens underbara nördkretsar.

Ja, kort sagt har det hänt litegrann som har gett mig mycket värme och positiva känslor. Känns bra.

Nu får ni, som sagt, ha ett riktigt gott nytt år.

Vi hörs (och kanske syns) igen nästa år. 2015.

Besten är besegrad!

Besten är besegrad, en daglig kamp med blödande fingrar och söndertuggade nagelband är till ända.

Japp, ni har gissat helt rätt: Manuset till ”Röda dagars hämnd” ligger klart.

I morgon kväll slår jag ihop prologen och kapitlen till ett dokument och sänder iväg det till Undrentide Förlag.

Behöver jag säga att det känns bättre än bra?!

Precis.

Det tog sin tid av passerade deadlines, förlorat arbete när hårddisken kraschade, sjukdomar och en hel uppsjö av olika eländesprövningar, stress, festivalåtaganden och ett heltidsjobb som ofta inneburit övertidstimmar och stunder stulna från manuset – men allt det där är över, exklusive ett appendix som kommer att bli skitroligt att göra.

Återstår nu är att få ta del av förläggare Elin Holmerins dom och insikter.

Som sagt, just sayin’!