Sitter framför datorn med ont i halsen och en förkylningsbestruken hängighet. Hostan kommer och går …
Jaja, det var tycka synd om mig-inledningen.
Så.
Bort med det, bara. Ut med det.
För faktum är att vi har kommit till årets sista dag.
Vad vore ett farväl till 2014 utan en litterär tillbakablick?
Nä, precis. ”Ordfattigt” är ordet ni suktar efter. Jag hade valt ett annat ord, men låt gå.
Vad handlade då mitt litterära 2014 om?
Här följer ett slags sammanfattning i punktformat. 2014 var året då …
- jag missade flera deadlines gällande tredje delen av En saga om sorg-serien. ”Röda dagars hämnd”, och en tålmodig förläggare i form av Elin Holmerin på Undrentide Förlag (tack för tålamodet, Elin!), blev lidande på grund av många saker: bland annat sjukdomar och annat elände i familjen, byte av jobb och stress, egna sjukdomar och en operation, samt lite till. Ja, ni vet, tråkiga händelser i livet, helt enkelt.
Men till slut blev jag ju faktiskt färdig med manuset. Gissa om jag blev glad när jag skickade in det tilltagna manuset till förlaget för några veckor sedan.
Nu har jag, efter några dagars frihet från internet och en välbehövlig paus från skrivande och tangentbordsknappande, påbörjat appendixet till ”Röda dagars hämnd”; lite lurigt att få till appendix är det, jag menar hur mycket ska jag avslöja, ska jag till och med skippa ett namn eller en organisation för att inte avslöja det förrän läsaren råkar på det i själva texten? Angenäma problem, hur som helst, som jag gillar att ta i tu med. - Maria Helena Stanke på SilverSerpent gjorde färdigt ”Röda dagars hämnd”-omslaget. Det blev riktigt snyggt (igen). Här kan ni följa hennes arbete med omslaget (i sig en inblick i en kreativ och skapande process).
- jag, efter ett författarfikaträffsförslag från nämnda Maria, ändrade titeln från ”Röd grynings ankomst” till ”Röda dagars hämnd”. En förbättring av titeln, tycker jag, trots att jag hade haft den förstnämnda titeln i flera år.
- jag inte hann skriva på något annat bokprojekt. Min historiska (och fristående) spänningsroman(?) Svarta Skaftö, exempelvis, får vänta, liksom en väldigt speciell berättelse med vampyrer, magi och en exorcist, eller ett skrivprojekt som inkluderar det mytomspunna och förbannade skeppet ”Flygande Holländaren”. Plus att jag inte fick spottat ur mig några noveller, heller. Lite synd.
- jag läste ut flera bra fantastikböcker, noveller och serier. Gillade DC-serien ”Demon Knights” riktigt skarpt. En variant på Arthur-sagan. Kul. Har läst ut delarna fem och sex i Steven Eriksons långa Malazan-svit, ”Midnight Tides” respektive ”The Bonehunters”. Båda klart läsvärda, även om jag inte kommer ihåg exakt vad del fem handlade om längre :). Gillade Peter Bergtings mystiska och tankeväckande – för att inte tala om vältecknade – ”Tecken i skyn”. Läste ut Brandon Sandersons maffiga ”Words of Radiance”, d.v.s. del två i The Stormlight Archive-sviten. Också läsvärd, även om jag tycker att någon karaktär får för mycket screen time. Sedan måste jag framhålla Robin Hobbs ”Narrens hemlighet” och ”Narrens öde” – hon är duktig, den där Hobb, på detaljer, på att gå ner på djupet av mänsklig självömkan när Sonen drabbas av ständiga motgångar. Det är inte alltid jag gillar Sonen – berättelsen är ju skriven i jag-form och därmed begränsad till hans egocentriska perspektiv – och berättelsens tempo kan vara rätt lågt, stundtals, men åh vilken koll hon verkar ha på berättande och skrivande, Robin Hobb! För en författare på en helt annan nivå kan jag bara läsa och lära och finslipa mina egna verktyg.
- ett gäng (fördelade i fyra geografiska grupperingar i Finland och Sverige, varav jag tillhör Västkustgruppen här i Bohuslän) drog igång Fantastisk Podd, en podd om skrivande och läsande av fantastik. Märk väl att jag är en mycket blygsam kugge i det stora Fantastisk Podd-maskineriet. Det har varit roligt och intressant att samtala om skrivande, och podden som sådan tycks ha blivit en succé inom fantastikens underbara nördkretsar.
Ja, kort sagt har det hänt litegrann som har gett mig mycket värme och positiva känslor. Känns bra.
Nu får ni, som sagt, ha ett riktigt gott nytt år.
Vi hörs (och kanske syns) igen nästa år. 2015.
Verkligen Stefan 