: Amanda Hellberg (Foto: Kristin Lidell)

Amanda Hellberg*, född 1973, är ursprungligen från Varnhem i Västergötland, men bor idag med man och barn i Oxford, Storbritannien. Hon har sedan debuten med skräckromanen Styggelsen (2008), som Borås Tidning ansåg vara så bra att den blev nominerad till tidningens debutantpris, haft fullt upp. För sedan dess har flitens penna visat glödens iver. Den andra, fristående, delen med Styggelsens protagonist, Maja Grå, kom ut för ganska precis ett år sedan, 19 januari 2011. Den bär titeln Döden på en blek häst och har mötts av hyllningar från såväl kritikerkår som läsare. Tredje delen, även den fristående, Tistelblomman, kommer ut onsdagen 11 januari 2012 (d.v.s. imorgon i skrivande stund).
I september 2011 utkom e-boken Krafsar och vill hem.
Som om inte det vore nog illustrerar Amanda Hellberg på heltid. Hennes illustrationer syns i böcker och tidskrifter, på gallerier och i reklam. Tillsammans med Rachael Mortimer har hon gjort bilderboken Snoring Beauty (2010), vilken är hennes första på engelska och handlar om en liten prinsessa. I maj 2012 kommer Jag väntar under mossan, en fantasyberättelse som också är hennes första ungdomsbok (med svartvita illustrationer).
Tacknämligt nog ställde hon upp på en liten intervju för mig på Verkligen Stefan.

Förlaget om Tistelblomman:

”Nej. Jag kan inte berätta om det där. Inte än. Jag är inte redo för allt det andra som skulle tränga fram då. Alla hans frågor som jag inte skulle kunna svara på. Skrämmande och omöjliga frågor om vem jag är. Vad jag är. Hur det kommer sig att jag kan se mer än andra.”

Ända sedan hon var liten har Maja Grå varit annorlunda. Det är en hemlighet hon inte kan dela med Jack, mannen som hon älskar. Tillsammans har de flyttat till det skotska höglandet. Till Tistelblomman, ett ensligt beläget hus med sällsam dragningskraft. I trakten viskas det om fasansfulla hemsökelser och snart visar det sig att Maja och Jack har skäl att oroa sig …

Din senaste/kommande bok, Tistelblomman, kan du beskriva litegrann vad den handlar om? Vad kan läsarna vänta sig i denna den tredje (fristående?) delen om Maja Grå?
Maja är en ganska vanlig ung kvinna, men med förmågan att se mer än andra, och en enastående talang för att dra till sig kusligheter. I den här fristående boken i serien om Maja, den tredje, flyttar hon till ett ensligt beläget hus på skotska höglandet som visar sig vara hemsökt.

Tistelblomman beskrivs som en ”modern spökhistoria i systrarna Brontës anda” – hur träffande är det?
Det är inte min egen etikett, men det är smickrande och visst är jag influerad av en romantisk anglosaxisk tradition i den här romanen. Det paranormala, erotik, naturlyrik och en viss grad av samhällskritik var hörnstenarna i den sortens litteratur och det ekar i mitt eget berättande.

Varifrån fick du idén till i första hand Maja, men även till andra karaktärer (Singa exempelvis) och berättelsen/berättelserna i stort? Hur började det? Vad har du för förhållande till det klärvoajanta?
Det börjar alltid med livlig fantasi! Och via några vänner fick jag upp ögonen för paranormala experiment och viktorianska seanser och jag började tänka på mediala och falska klärvoajanta. Resten av handlingen gav sig själv, det var en väldigt speciell upplevelse att skriva min debut Styggelsen. Maja kom till för att jag ville ha en ung hjälte som är ganska tillbakadragen och vardaglig, men när det verkligen gäller har hon enorm inre styrka.

Nästan samma fråga: Jag antar att du gillar det paranormala, det oförklarliga och mystiska – vad är det som lockar? Är det skräckinslaget?
Föreställningar gengångare, spöken och den andra sidan finns tydligen i alla kulturer och trosuppfattningar. Det kan vara något som finns inbyggt i vårt psyke, ett sätt att bearbeta tillvarons hemskheter, kanske.

Hur hittar du ”rätt” stämning i berättelsen? Det känns som om det är en balansgång mellan det för tama och det rent tramsiga. Men, unisont hyllad överallt som du är, när känner du att du har hittat rätt?
Jag känner att det är rätt när jag blir rädd själv, eller känner mig obehaglig till mods. Sedan är jag verkligen inte unisont hyllad även om jag har haft ynnesten att många tycker om det jag gör, men alla är olika, och det någon tycker är så otäckt att de inte kan läsa vidare tycker någon annan är för mysigt. Jag läser andras böcker väldigt aktivt och antecknar när något skrämmer mig eller ger mig hög puls. Sedan försöker jag analysera: Varför påverkade det där mig? Vad använde den författaren för metod?

Jag är nyfiken på ditt skrivande (som du förstått :)). Hur ser din skrivarvardag ut? När skriver du, hur mycket, var någonstans, med eller utan musik i bakgrunden?
Med småbarn i huset är det deras sovtider som styr när jag kan jobba. Det är nog inte idealt för alla, man måste verkligen roffa åt sig tiden och låta bli att ta på sig för mycket av markservicen. Jag har ingen fritid så det är tur att jag gillar mitt jobb … Jag brukade alltid skriva till musik tidigare, gärna instrumentalt/klassiskt, Bach är en favorit. Men nu gillar jag tystnaden.

(Parentes: Antar att det var den så kallade kärleken som förde dig till England, eller?
Nej, det var litteraturstudier vid Sussex universitet och sedan blev jag kvar för att jag gillade stället och tog en rad konstiga jobb för att hanka mig fram. Träffade kärleken och bildade familj först senare.)

Varifrån hämtar du din skrivarinspiration i övrigt? Vad triggar din skrivarlusta?
Det låter klyschigt, men allt. En enkel promenad bara, eller en pubrunda med kompisar. Författaren Lina Forss har sagt att skrivaryrket är en tredjedel tänka, en tredjedel läsa och en tredjedel skriva. Det håller jag med om!

Varför skriver du? Vad är det som är så roligt med det?
Alltså, det är ju mitt yrke nu. Det som är roligt är att man får underhålla en läsare, ta med dem på en resa utan att de behöver lämna soffan.

Går det att leva på författarskapet för din del? Hur gör du för att få det att gå ihop?
Det är väldigt få förunnat att leva på sitt författarskap enbart. De flesta kombinerar det med ett annat yrke. Jag har också fuskat lite som frilansjournalist och skriver och illustrerar även för barn. De första två åren när jag bestämt mig för att skriva och illustrera på heltid levde jag i princip på sparade pengar, men så tror jag det är för många som startar eget företag. Som familj har vi kompromissat mycket, vi är helt beroende av att ha så låga utgifter som möjligt. Till exempel valde vi ett mindre och enklare boende än vad vi kanske hade önskat.

Vilka inspireras du av, om det rör sig om författare, illustratörer, snickare, marsianer? Vad inspireras du av, om det rör sig om filmer, tv eller böcker?
Jag inspireras framför allt av två engelskspråkiga författare som tyvärr inte finns översatta till svenska ännu: Louise Welsh och Megan Abbott.

Jag noterade på din blogg att du även är illustratör. Kan man ha sett dina alster någonstans? Var i så fall?
Japp, min engelska bilderbok Snoring Beauty finns på Adlibris. Och i maj kommer min första ungdomsroman ut på Bonnier Carlsen: Jag väntar under mossan, och den har en rad små svartvita illustrationer av mig. En barndomsdröm som blev sann.

Till sist, vilka böcker läser du, ifall du har tid?
Det måste finnas något slags mörker, annars är jag inte intresserad. Just nu läser jag en novellsamling av fantastiska Shirley Jackson: The Lottery.

Vilka kan du rekommendera?
Bland de kusligaste jag läst är Susan Hills lilla pärla The Woman in Black, som snart kommer som film.

Sist, men inte minst, tack för att du ställde upp och svarade på mina frågor!
Tack själv, Stefan.

*) Mer om Amanda Hellberg finns på hennes hemsida och blogg.