Intervju inför Kontrast 2012

För fans av fantastik har det blivit dags att boka in ett besök i Uppsala i höst, om ni inte redan har gjort det. Vad händer då, undrar vän av noll koll? Jo, Kontrast, som är 2012 års Swecon (årets nationella sf-kongress) hålls där, på hotell Gillet, mellan 5 och 7 oktober. Årets Swecon blir den 15:e i ordningen, därtill i en obruten svit sedan den första i Linköping 1998.
Under tre dagar fylls hotellet av allt mellan himmel och jord som rör science fiction och fantasy. ”Fokus ligger på litteratur, men även film, tv, spel och annat viktigt har sin plats i programmet. Förutom att lyssna på eller delta i programpunkter kan man ta en öl eller fika, umgås med sf- och fantasyfans från hela landet och dyka ner bland bokborden och köpa så många böcker man kan bära”, står det här (på Kontrasts hemsida).
Till varje kongress har det kommit kända namn: Michael Swanwick, Robin Hobb, China Miéville, Elizabeth Bear. Så också 2012, för i år dyker Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg, Joe Abercrombie, Peter Watts, Kelly Link och Niels Dalgaard upp.

Bakom kongressen står en hårt arbetande kommitté, bestående av medlemmar i Uppsala studenters science fiction-förening. De är: Johan Anglemark (ordförande), Daniel Albertsson (kassör), Linnéa Anglemark (hon besvarar frågor om medlemskap i kongressen), Johan Jönsson (program- och marknadsföringsansvarig), Maria Jönsson (ansvarig för ansökningar om ekonomiskt stöd till kongressen), Maria Nygård (sysslar med webbsidan, marknadsföring och program), Anna ”Åka” Davour, Tony Elgenstierna, Lennart Jansson, Jesper Svedberg och Sten Thaning.
Verkligen Stefan fick en intervju med ordförande Anglemark.

Kontrast 2012 närmar sig med stora kliv. Var står ni nu, planeringsmässigt, rörande kongressen? Håller ni tidsplanerna?
Ja, än så länge håller tidsplanerna. Vad vi har gjort hittills är att bjuda in hedersgäster, förhandla med hyresvärden för lokalerna, samt att göra reklam för oss. Allt det har vi avbockat. Just nu sprider vi visitkort, affischerar, twittrar och facebookar, vi har bokat resorna för nästan alla hedersgästerna och den ansvarige för programläggningen har satt i gång på allvar med att förvandla våra 225 idéer om programpunkter till verklighet. Det är nu det stora jobbet börjar – programmet är hjärtat i kongressen.

Hur ser programmet ut för kongressen? Vad händer 5-7 oktober?
Det blir intervjuer med hedersgästerna, signeringar, föredrag av författare, forskare och fans av science fiction och fantasy, paneldiskussioner om sf, fantasy och annat nördigt, försäljning av böcker, spel och annat, och en bar att sitta i och snacka med andra entusiaster mellan de programpunkter man vill gå på.

Hur fick ni sådana som Joe Abercrombie och Kelly Link, med flera, att komma?
Vi skrev helt enkelt och frågade. Alla våra hedersgäster: Sara Bergmark Elfgren, Mats Strandberg, Joe Abercrombie, Peter Watts, Kelly Link och Niels Dalgaard tackade ja så vi behövde aldrig fråga några ”reserver” (vilket faktiskt är ganska ovanligt).

Utöver hedersgästerna som kommer i år, vilka drömhedersgäster har du och varför just dem i så fall?
Det finns så många. Ur ett publikdragarperspektiv skulle jag gärna få hit Joss Whedon och Neil Gaiman. Ursula Le Guin hade också varit roligt, jag var med om att bjuda in henne vid ett tidigare tillfälle, men hon tackade nej för att hon precis hade bestämt sig för att sluta tacka ja till att vara hedersgäst på kongresser – hon vill skriva så mycket hon hinner de år hon har kvar. (Hon är född 21 oktober 1929, reds anm.)

Vad ska era hedersgäster göra mer specifikt? Är det högläsning, paneldebatter och boksigneringar som gäller för dem?
I princip just de tre sakerna, ja. Samt att bli intervjuade. Gästerna kommer dessutom att röra sig bland deltagarna som vilka deltagare som helst, så alla som vill prata med dem kommer få chansen till det. Vi hoppas också på ett bokrelease-event med Kelly Links och Joe Abercrombies senaste böcker på svenska.

Hur går det till att arrangera ett sf-kongress över huvud taget? Du får gärna berätta lite om hur det går till.
Det har skrivits många spaltmeter om hur man arrangerar en sf-kongress vid det här laget – den första arrangerades i Leeds 1937. Framför allt i USA finns det många som har arrangerandet av sf-kongresser som sin huvudsakliga hobby.

För att sammanfatta det så gör man så här:
1. Samlar ihop en organisatörskommitté som tycker att det vore kul att arrangera en sf-kongress.
2a. Hittar en lokal som passar och som man har råd med.
2b. Gör upp en preliminär budget.
2c. Bestämmer ett datum och sätter en medlemsavgift.
(Dessa tre steg måste av naturliga orsaker ske parallellt.)
3. Bestämmer vilka hedersgäster man skulle vilja se på kongressen och skickar iväg inbjudningar. Tackar någon nej så har man en reservlista att gå vidare på.
4. Gör reklam för sig.
5. Sätter ihop ett program och värvar deltagare till det.
6. Håller kongressen!

Hur många är inblandade i det här arrangemanget? Det känns som ett stort åtagande.
Det är en del jobb, men mest sista månaden före kongressen. Fram till dess är det faktiskt inte så farligt. Det kanske tar ett par timmar i veckan av ens liv fram till dess. Vi är elva i kommittén, vilka vi är framgår på kongressens webbplats.

I år blir hålls kongressen i Uppsala och Hotell Gillet. Varför blev det just där?
Uppsala eftersom det är där kongresskommittén bor och Gillet eftersom vi bedömde det vara den bästa lokalen efter att ha tittat på och utvärderat närmare tio stycken. Gillet hade dels de fräschaste lokalerna och den absolut bästa placeringen. Precis mitt i Uppsalas centrum. Allt finns inom några hundra meter runtomkring: restauranger, butiker, hotell, järnvägsstation, vandrarhem, pubar.

Hur har ni marknadsfört att det är ett sf-kongress? Jag förstår att resurserna är knappa, men har ni gjort något särskilt?
Framför allt på Twitter och Facebook. Vi har affischerat en del och spritt nyheten på diverse mejllistor, men Facebook är den stora PR-kanalen för oss. Vi arrangerade också ett gratisevenemang i höstas för att folk skulle få upp ögonen för oss och vi kommer att intervjua John Clute på Kulturnatten i Uppsala (8 september) och göra reklam för oss.

Förra årets Swecon, det vill säga Eurocon 2011 i Stockholm, lockade 750 besökare (läser jag på Kontrasts hemsida). Hur många tror du kommer i år?
Cirka 300. Vi vet redan att det blir minst 225 personer, men vi vet ju inte hur många som tillstöter på plats utan att föranmäla sig. 30? 50? 100? Men 300 är en god gissning, eller strax därunder.

Årets Swecon heter ju Kontrast, men hur många Swecon har det egentligen anordnats i historien?
Det arrangerades tre kongresser på 1980-talet med samma namn, men de har inget med Swecon, den nationella kongressen, att göra. Den första svenska nationella sf- och fantasy-kongressen arrangerades i Linköping 1998, så detta blir den femtonde i raden.

Vad har Sverige för sf-kongresshistoria, om man får fråga så. Eurocon hölls i Stockholm förra året, men tidigare då?
Den första svenska sf-kongressen var Luncon i Lund 1956. Under 1950-talet arrangerades det en eller två kongresser om året, i Stockholm och Skåne, med mellan 15 och 70 deltagare. På 1960-talet var kongresserna färre, bara åtta under hela decenniet, fortfarande främst i Stockholm och Lund, med ett par undantag. 30-60 deltagare.

På 1970-talet kom ett stort uppsving. Det arrangerades åter ett par kongresser om året, man började bjuda in författare som hedersgäster (Brian Aldiss, Jack Vance, Harry Harrison med flera) vilket man alltså inte hade gjort tidigare, och de största kongresserna drog flera hundra deltagare. Dock arrangerades nästan alla kongresser i Stockholm under dessa år. På 1980-talet spreds kongresserna något bättre geografiskt; utöver i Stockholm arrangerades många i Göteborg och Uppsala. Fast fortfarande har ingen svensk sf-kongress arrangerats längre norrut än så. I genomsnitt hölls tre kongresser om året under detta decennium, och de var allt från väldigt små (med runt 20 deltagare) till ganska stora (närmare 300). Författare som Sam J Lundwall, Bertil Mårtensson, Tanith Lee, Christopher Priest, David Brin och Iain Banks var hedersgäster.

På 1990-talet sjönk antalet kongresser till ett par om året igen, och de arrangerades i Stockholm, Uppsala och Linköping. Författare som Ian McDonald, Terry Pratchett, Jerry Pournelle, Robert Jordan, Peter F. Hamilton och Michael Swanwick var på besök. Det har varit ungefär likadant sedan sekelskiftet, fast med fler kongresser i Göteborg och färre i Uppsala. Hedersgäster har varit bland andra Stephen Baxter, Robin Hobb, China Miéville, Gwyneth Jones, Alastair Reynolds, Justina Robson, Charles Stross, Joe Haldeman, Richard Morgan, John Ajvide Lindqvist och Diane Duane.

Några trender är tydliga genom åren. Ursprungligen var det väldigt manligt och, fram till 1980-talet, faktiskt, uteslutande om science fiction och rymden. Sedan dess har det blivit betydligt fler kvinnor (både författare och deltagare) och mer om fantasy, skräck, tecknade serier och tv.

Johan reder också ut skillnaden mellan kongress och konvent – som ju båda används i diverse sf-sammanhang – för Verkligen Stefan.
Det engelska uttrycket ”convention” översattes till ”kongress” när det kom till Sverige på 1950-talet, men när det började arrangeras stora tillställningar för roll- och konfliktspelare så visste de inte om det utan nyöversatte det till ”konvent”. Men konvent är alltså för folk som spelar spel.

Vad är det som är så bra med kongresser?
Ja, du. Alla gillar dem inte, det får jag väl säga med detsamma. Det finns de som upptäcker att de har nada intresse av att träffa och lyssna på författare och umgås och prata om sf och fantasy med andra, utan att det räcker med att läsa för dem.

Men kongresser är fantastiska för att man får en chans att lyssna till författare som pratar om skrivande och om science fiction och fantasy, och de har ofta mycket intressanta saker att säga om de ämnena. Sedan får man träffa andra som är intresserade av sf och fantasy. Man kanske inte pratar om fantastik hela tiden, eller till och med kanske inte alls, men bara grejen att de man umgås med vet vem man menar när man pratar om Osynliga Universitetets bibliotekarie, vem Döden är (både Gaimans och Pratchetts), att de känner till robotikens tre lagar och sandormarna på Arrakis – det är häftigt.

Så småningom lär man ju känna många av de återkommande besökarna, och då blir det även lite av klassåterträff med gamla vänner. Och slutligen, för att citera Patrick Nielsen Hayden på Tor Books: ”Jag festar hellre med folk som gillar science fiction än pratar science fiction med folk som gillar att festa.”

Vad för slags besökare dyker upp?
Alla möjliga. För femtio år sedan hade svaret varit ”unga män mellan 15 och 30 som är intresserade av naturvetenskap, litteratur och rymdforskning”, men i dag är det riktigt spretigt. Animekids, steampunkare, litteraturvetare, boknördar, bibliotekarier, partikelfysiker. Tolvåringar, artonåringar, trettioåringar, femtioåringar, åttioåringar.

Vad ska man förresten tänka på som besökare? Och hur ska man planera sin resa till Kontrast, tycker du?
Om man går på sin första kongress ensam ska man vara medveten om att de där som står och pratar och skrattar tillsammans har oftast inget emot att du ansluter dig till samtalet. Och vill man bryta isen och lära känna andra fungerar det bra att prata böcker vid försäljningsborden och att delta i de gruppdiskussioner som anordnas. Se vidare till att äta ordentligt. Lågt blodsocker är inte bra, och särskilt dåligt under en kongress. Annars är det bara att glida runt, lyssna på de programpunkter som låter kul och att skippa dem som inte verkar intressanta. Det är helt okej att sitta i baren och läsa eller gå ut på stan och shoppa istället.

Hur många kongresser har du själv varit arrangör/besökare på?
Jag har varit med och arrangerat nitton kongresser, om jag minns rätt, och varit deltagare på mellan nittio och hundra.

Du är ju betydligt mer rutinerad i sf-sammanhang än jag, men vilket är ditt bästa konventminne (mitt första, bästa och hittills enda är George R. R. Martins högläsning ur den då ofärdiga A Dance with Dragons, under Finncon 2009)?
Många. Att guida Terry Pratchett och Robert Jordan på Wasamuseet var roligt. Bob Shaw brukade hålla fantastiskt roliga ”serious scientific talks” på de brittiska påskkongresserna förr i tiden. Jag minns också många roliga fester på hotellrum efter att kongressen slutat för dagen.

Som alltid tackar undertecknad för intervjun och de fylliga, informativa och lärorika svaren.

Advertisements

Författare: Stefan

Författare, journalist och antropolog, intresserad av berättelsen, berättandet och det skrivna ordet. Läser, tänker och skriver en hel del.

4 thoughts on “Intervju inför Kontrast 2012”

  1. Jag har för övrigt en lite annan gissning på antalet personer än Johan A. och skulle säga någonstans mellan 300 och 500 personer. Vi får se vem som har rätt.

    //JJ

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s